Kina utmanar alltmer den östasiatiska ordning som bildades efter andra världskriget. Förutom den koreanska halvön och Taiwan har Kina börjat ställa frågor om bland annat Okinawas ställning. Efterkrigstidens internationella ordning i Östasien uppstod genom en rad fördrag före och efter Koreakriget på 1950-talet, med justeringar av 1950-talets order som gjordes för att tillgodose behandlingen av Taiwan (Republiken Kina eller ROC) på 1970-talet, sätta scenen för det nuvarande status quo. Genom att utmana denna ordning försöker Kina att förändra det militära säkerhetslandskapet, vilket framgår av dess militära aktioner runt Taiwansundet, samtidigt som de använder ny retorik hemma och utomlands för att väcka tvivel om den befintliga ordningen. En del av detta är ett förnekande av ”San Francisco-systemet”.
San Franciscos fredsavtal var ett fredsavtal med Japan, det besegrade landet, som undertecknades den 8 september 1951 mitt i Koreakriget. (Fördraget trädde i kraft den 28 april 1952.) Varken Folkrepubliken Kina (PRC) eller ROC var inbjudna till konferensen, och Japan undertecknade ett separat fredsavtal med ROC den 28 april 1952, Fredsfördraget mellan Republiken Kina och Japan. Omedelbart efter ingåendet av fredsfördraget i San Francisco slöts ett säkerhetsavtal mellan Japan och USA mellan Japan och USA. Man skulle kunna hävda att detta fredsavtal och säkerhetsavtalet mellan Japan och USA definierade Japans status efter kriget. Runt tiden för dessa fördrag slöt USA även säkerhetsavtal med Sydkorea, ROC (Taiwan), Filippinerna, Australien och andra. De blev grunden för efterkrigstidens amerikanska säkerhetsregime i västra Stilla havet.
Kina har länge signalerat att man inte fäster vikt vid San Francisco-fördraget. På sätt och vis är detta rimligt eftersom Kina inte har undertecknat fördraget. När allt kommer omkring har Kina konsekvent gett betydelse åt Kairodeklarationen och Potsdamdeklarationen – och Kina var part i båda dessa deklarationer. Redan den 15 augusti 1951 utfärdade Kina ett uttalande om fredskonferensen i San Francisco, i utrikesminister Zhou Enlais namn. I det uttalandet specificerade Zhou att ”Kina var utesluten från sina förberedelser, utarbetande och undertecknande och sina beslut om Kinas territorium och suveräna rättigheter – inklusive suveräniteten över Taiwan – är därför olagliga och ogiltiga.”
Dessa reservationer om San Franciscos fredskonferens och fredsfördraget togs upp i samband med Koreakriget. Men nu när Taiwanfrågan har blivit en viktig stridspunkt mellan USA och Kina, särskilt under detta decennium, har Kina börjat åter betona sitt uttalande från 1951. Detta är särskilt tydligt i ett dokument med titeln ”The Taiwan Question and China’s Reunification in the New Era” som gavs ut i augusti 2022. Det är ett långt citat, men det är värt att citera not 2 i detta dokument:
Mellan den 4 och 8 september 1951 samlade USA ett antal länder i San Francisco för vad de beskrev som San Franciscos fredskonferens. Varken Kina eller Sovjetunionen fick en inbjudan. Fördraget som undertecknades vid detta möte, allmänt känt som San Francisco-fördraget, innehöll en artikel enligt vilken Japan avsade sig alla rättigheter, titel och anspråk på Taiwan och Penghuöarna. Detta fördrag stred mot bestämmelserna i FN:s deklaration som undertecknats av 26 länder – inklusive USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Kina – 1942, de grundläggande principerna i FN-stadgan, och de grundläggande normerna för internationell rätt. Kina uteslöts från sin förberedelse, utformning och undertecknande, och dess beslut om Kinas territorium och suveräna rättigheter – inklusive suveräniteten över Taiwan – är därför olagliga och ogiltiga. Den kinesiska regeringen har alltid vägrat att erkänna San Francisco-fördraget och har aldrig från början avvikit från denna hållning. Andra länder, inklusive Sovjetunionen, Polen, Tjeckoslovakien, Demokratiska folkrepubliken Korea, Mongoliet och Vietnam, har också vägrat att erkänna dokumentets auktoritet.
Dessa reservationer uttrycks inte bara i dessa regeringsdokument utan också av forskare vid den kinesiska samhällsvetenskapsakademin (CASS) och på andra håll. Reservationer om San Franciscos fredsavtal handlar inte bara om frågan om Taiwans status. De har också mycket att göra med frågor som rör Spratlyöarna i Sydkinesiska havet och Okinawa. Kina kanske försöker vrida tillbaka klockan till Kairo-deklarationen och Potsdam-deklarationen, vilket väcker frågor om fredsfördraget i San Francisco, som spelade en stor roll för att återinföra det besegrade Japans position i det internationella samfundet. Det gör det viktigt att fortsätta att uppmärksamma uttalanden som kommer från Kina om denna diskurs och historia.