Mer än ett decennium sedan tillkännagivandet av Kinas Belt and Road Initiative (BRI) står det ambitiösa projektet inför en ökning av granskning, trots dess yttre uppträdande av att driva snabb utvecklingstillväxt. Den så kallade BRI 2.0-visionen, som lovar att vara ”mindre, grönare och smartare”, är Pekings svar på utbredd kritik av den tidigare fasen av BRI.
Kambodja, en viktig BRI -mottagare, erbjuder en avslöjande fallstudie av Kinas utvecklande strategi. Mellan 2000 och 2021 tillhandahöll Kina 17,7 miljarder dollar till Kambodja genom lån, bidrag och donationer av olika slag. Kambodjas erfarenhet belyser både den transformativa potentialen för kinesiska investeringar och de utmaningar som riskerar att undergräva Pekings trovärdighet och den långsiktiga effekten av dess utvecklingsmodell.
Vissa av dessa utmaningar härrör från oavsiktliga biverkningar av Kinas inrikespolitik. I början av 2000 -talet, mitt i en snabb ekonomisk tillväxt, lanserade Peking sin ”GOGING OUT” -strategiuppmuntra företag att utöka utomlands. Denna politik syftade till att förbättra Kinas globala närvaro och adressera inhemsk överkapacitet i sektorer som stål och konstruktion. Med generösa statliga incitament, koncessionslån och politiskt stöd, vågade kinesiska företag utomlands och lägger grunden för Kinas globala ekonomiska ambitioner.
Ett decennium senare byggde BRI på denna strategi och samordnade globala infrastrukturprojekt i linje med Kinas geopolitiska mål. Medan ”gå ut” -strategin öppnade internationella marknader för kinesiska företag, gav BRI en strukturerad ram för dessa ansträngningar. Emellertid gjorde denna utvidgning också mindre noggranna aktörer att utnyttja incitament, vilket ledde till dåligt reglerade investeringar i länder som Kambodja. Svag styrning i dessa nationer skapade en bördig miljö för olagliga aktiviteter såsom penningtvätt, människohandeloch online -bedrägeri. Detta har i sin tur plågat det bredare rykte för Kinas globala engagemang, samtidigt som det bidrar till socioekonomiska ekonomiska utmaningar i Kambodja.
Kuststaden Sihanoukville fungerar som ett bländande exempel på dessa oavsiktliga konsekvenser. Mellan 2016 och 2018, en uppskattade 1 miljard dollar I kinesiskt kapital översvämmade staden staden, mycket av det drivs av oreglerade investeringar under denna ”gå ut” boom. Fastighetsprojekt och kasinon förvandlade kustnavet till en magnet för kinesiska investerare och arbetare. Men denna snabba tillväxt kom till en kosta. Infrastruktur var överväldigad och staden blev synonymt med organiserad brottslighetbedrägeri och exploatering.
Tillägg till detta, frenesin av konstruktion under boom kvar en varaktig röra. Nästan 400 av de 1 000 Byggnader uppförda med kinesiska investeringar har övergivits eller förblir oavslutade, belastat de lokala myndigheterna med uppgiften att hantera dessa försummade fastigheter. Detta överutbud återspeglar bristen på både långsiktig planering och reglering under höjden av kinesiska investeringar i Sihanoukville.
Att förvärra problemet är missbruk av BRI -varumärket. I Kambodja har vissa privata kinesiska företag som inte är anslutna till Peking falskt anpassat sig till BRI för att locka investeringar och legitimitet. Dessa satsningar, som arbetar utanför regelverk, har orsakat betydande skada på lokala samhällen samtidigt som initiativets trovärdighet undergräver initiativet. Bristen på effektiv styrning och övervakning över sådana projekt väcker allvarliga frågor om hållbarheten i Kinas globala ambitioner.
Trots dessa utmaningar har BRI verkligen levererat konkreta fördelar till Kambodja. Kinesiska investeringar har omformat landets infrastrukturlandskap genom motorvägar, broar och speciella ekonomiska zoner. Mest anmärkningsvärt, den nyligen avslutade första Phnom Penh-Sihanoukville Expressway har förbättrat anslutningen och minskat resetiderna mellan Kambodjas största kuststad och huvudstad. Samtidigt har kinesiska stödda projekt bidragit till Kambodjas utländska direkta investeringstillväxt, som i genomsnitt i genomsnitt 12,1 procent av BNP årligen mellan 2012 och 2022.
De strukturella begränsningarna för denna tillväxtmodell blir emellertid allt tydligare och väcker frågor om dess långsiktiga hållbarhet. En viktig fråga är att mycket av kinesiskt stöd i Kambodja kommer med förhållanden som kräver användning av statligt ägda eller certifierade kinesiska företag som entreprenörer. Detta tillvägagångssätt främjar beroende, minskar kompetensöverföring till lokala industrier och upprätthåller en modell där infrastruktur byggs snabbt men som gör lite för att odla en motståndskraftig eller inkluderande ekonomi.
Miljö- och sociala konsekvenser av vissa projekt komplicerar berättelsen ytterligare. Den nedre Sesan 2 vattenkraftsdammen, färdigställd 2018, byggdes för att öka Kambodjas energiförsörjning men fördrivs nästan 5 000 personerfrämst inhemska samhällen, medan de förstör kritiska ekosystem. Sådana projekt belyser riskerna för att prioritera hastighet och kostnad framför hållbarhet och omfattande planering. Utan att integrera sociala, ekonomiska och miljömässiga Faktorer – eller tar upp oro från lokala samhällen – Dessa initiativ riskerar att skapa långsiktiga sårbarheter som uppväger deras kortsiktiga fördelar.
När allt kommer omkring, medan kinesiska ekonomiska resurser har gett omedelbara fördelar för Kambodja, har bristen på ansvarsskyldighet i vissa projekt avslöjat djupare sårbarheter. Hype kring BRI har ofta överskuggat de negativa sociala och miljömässiga effekterna, särskilt för utsatta samhällen.
När Kambodja navigerar i den utvecklande BRI måste den gå utöver att vara en passiv mottagare och aktivt forma sin tillväxtstrategi. Denna förskjutning kräver återkalibrering av Kambodjas förhållande till Kina och förbinder sig att hållbar och ansvarsfull utveckling. Utan detta riskerar BRI inte att nå sin fulla potential, både i Kambodja och i det bredare globala söder.
Lektionerna från Kambodias BRI -erfarenhet sträcker sig långt utanför dess gränser. Utveckling handlar inte bara om finansiering eller infrastruktur; Det handlar om att säkerställa att investeringar är inkluderande, hållbara och ansvariga för lokala samhällen. För att BRI ska lyckas med sin ”2.0” iteration, måste den ta itu med dessa principer och visa att Kinas utvecklingsmodell kan utvecklas för att tillgodose de faktiska behoven hos mottagarnationer utan att skada utsatta grupper.
För Kambodja är detta en möjlighet att kalibrera sin relation till utländska investeringar och sätta en ny standard för ansvarsfull tillväxt. Genom att kritiskt engagera sig med både Kina och andra utvecklingspartners kan Kambodja positionera sig som en modell av motståndskraft, suveränitet och långsiktig hållbarhet.