Den Iran-ledda ”Motståndsaxeln”, som består av en koalition av väpnade och politiska grupper över Jemen, Libanon, Syrien och Irak, har strävat efter att spela en betydande roll under det senaste året mitt i den pågående konflikten i Gaza. Hizbollahs militära operationer, taktik och strategier, en nyckelspelare på denna axel, är avgörande för att forma framtiden för konflikten i Libanon och utanför.
Sådana strategier domineras för närvarande av ett överordnat imperativ: ett snabbt återställande av kommando-, kontroll- och stridsförmåga i Libanon och Syrien, med tanke på att Israel successivt har eliminerat nyckelpersoner inom Hizbollah under de senaste veckorna, särskilt gruppens mångårige ledare Hassan Nasrallah. Utöver återställandet av sina kärnledningsstrukturer kommer Hizbollah att försöka förverkliga följande mål på kort sikt:
Avskräcker Israel från att utöka sin markverksamhet i Libanon. Israel har visat en obeveklig vilja att eskalera och utöka sina militära operationer, särskilt i södra Libanon och Syrien, en region där Hizbollah har haft ett betydande inflytande i årtionden. Trots gruppens senaste motgångar ser Hizbollah det fortfarande som absolut nödvändigt att förhindra Israel från att inleda en storskalig markinvasion i södra Libanon. En sådan operation skulle avsevärt förändra den långsiktiga geopolitiken i regionen och försvaga Hizbollahs strategiska fotfäste. Det skulle också ge Israel en chans att expandera operationer bortom Libanon och rikta in sig på Iran-stödda grupper i Syrien, Irak och möjligen till och med Iran självt. Som ett resultat är ett av de primära militära målen för Hizbollah och den bredare axeln att etablera avskräckning och visa att varje israeliskt försök att utöka sina operationer fortfarande kommer att mötas av motstånd.
Förbereder sig för en långvarig konflikt med Israel. Utöver omedelbar avskräckning kan det antas att Hizbollah och andra delar av Motståndsaxeln aktivt förbereder sig för en bredare och mer utdragen konflikt med Israel. Denna förberedelse sträcker sig bortom kortsiktiga väpnade konfrontationer, och inkluderar en långsiktig strategi som erkänner möjligheten till utdragna fientligheter. Hizbollah, med sin decennier långa erfarenhet av att bekämpa israeliska styrkor, förstår vikten av att förbereda sig för en utdragen konfrontation, en som kan involvera stadskrigföring, asymmetrisk strid, utnyttjande av missilkapacitet och utdragna skärmytslingar längs gränsen. Förmågan till uthållighet i en sådan typ av konflikt ses som avgörande, och Hizbollahs fokus på att upprätthålla stridsberedskap och en förmåga till snabb flexibilitet i utplaceringen förblir nyckelpelare i denna strategiska förberedelse.
Tvingar USA att dra sig ur Syrien. Ett annat strategiskt mål är att pressa USA att helt dra tillbaka sina styrkor från Syrien – ett mål som delas av Ryssland och Iran, såväl som extremistgrupper som Islamiska staten. I detta avseende förblir USA:s militära närvaro i Syrien, särskilt på strategiska geografiska platser, en källa till stridigheter för anti-amerikanska regionala aktörer.
Hizbollahs nuvarande stridsoperationer
Efter elimineringen av de flesta av Hizbollahs ledning och högre befäl från eliten Radwan Force under de senaste strejkerna i Beirut, har Hizbollah eskalerat sina operationer, troligen i ett försök att bevisa att de fortfarande har kapacitet att göra det. Som svar på ökande israeliska militära operationer i södra Libanon har Hizbollah inlett en serie precisionsattacker med hjälp av pansarvärnsmissiler (ATGMs), med en sådan attack riktad mot israeliska luftförsvarssystem i Ramot Naftali i norra Israel. Attackerna indikerar en bestående förmåga från Hizbollahs sida att slå till med precision från betydande avstånd, en viktig aspekt av gruppens asymmetriska krigföringsförmåga. Dessutom visar det att Hizbollahs missilkapacitet fortfarande ibland kan kringgå Israels järnkupolförsvar.
Förutom ATGM-attacker har Hizbollah också använt drönarkrigföring för att rikta in sig på israeliska positioner. Sådant har varit uppenbart i de kombinerade missil- och drönarattackerna mot israeliska militära installationer i Haifa. Haifa-attackerna understryker Hizbollahs växande beroende av drönare i deras övergripande stridsstrategi, en taktik som också används av houthierna i Jemen i de flesta av deras maritima attacker. Liksom på andra slagfält runt om i världen är drönare fortfarande ett kostnadseffektivt sätt att utföra precisionsangrepp på avstånd.
Hizbollah upprätthåller också en kapacitet för raketanfall, och lanserade nyligen en störtflod av raketer mot israeliska styrkor placerade nära Yaroun och i utkanten av Blida. Sådana attacker syftar inte bara till att tillfoga israeliska styrkor skada, utan också att hindra dem från att ta kontroll över nyckelområden i södra Libanon, och därigenom stoppa Israels militära framsteg i södra Libanon. Striderna kring Blida är särskilt betydelsefulla, eftersom Israel ännu inte har lyckats bryta stadens koppling till närliggande byar, vilket tyder på en förmåga från Hizbollahs sida att upprätthålla trycket på dessa positioner.
Hizbollahs raketattacker erbjuder flera taktiska och ideologiska fördelar. För det första stör de israeliska markoperationer och tvingar IDF att förbli i en defensiv ställning. För det andra visar de upp Hizbollahs pågående förmåga att upprätthålla högintensiva attacker, och förstärker därigenom budskapet att varje israelisk intrång i södra Libanon kommer att möta resolut motstånd trots att gruppens högsta ledning nyligen avsatts.
Drönarkrigföring och raketattacker återspeglar en central del av Hizbollahs militära strategi: en betoning på indirekta och avlägsna strider. Istället för att engagera israeliska styrkor i direkta konfrontationer fokuserar Hizbollah på långdistansattacker som minimerar exponeringen av dess soldater för fiendens eld. Genom att göra det kan Hizbollah tillfoga israeliska styrkor betydande skada samtidigt som de upprätthåller en låg olycksfall bland sina egna soldater på marken. Strategin utvecklades från Hizbollahs erfarenheter från tidigare konflikter, där direkta engagemang med en tekniskt överlägsen israelisk militär resulterade i stora förluster.
När vi blickar framåt kommer gruppens bredare strategi att förlänga konflikten och maximera israeliska förluster. Trots Israels avancerade militära kapacitet är Hizbollah fullt medveten om att israeliska styrkor, om de lämnas okontrollerade, kommer att försöka tränga sig djupare in i Libanon och på så sätt bli sårbara för ett utmattningskrig som Hizbollah verkar väl förberedd att engagera sig i, särskilt i ljuset av möjligheten att ytterligare förstärkningar från andra delar av Irans motståndsaxel, såsom från Irak och Syrien. Under detta scenario är det osannolikt att Hizbollahs styrkor till varje pris kommer att kunna försvara enskilda byar eller positioner i söder. Istället, och ungefär som tidigare, kommer gruppen att anta en mer flexibel försvarsstrategi, inriktad på framryckande israeliska styrkor på avstånd snarare än att försöka hålla mark.