Sheikh Hasinas auktoritära regims fall 2024 markerade en betydande vändpunkt i Bangladeshs politiska och sociala landskap. Efter mer än 15 år av sträng kontroll, förtryck och centraliserat styre störtades hennes regering av en studentledd revolution den 5 augusti 2024. Revolutionen, som kulminerade i att Dr. Muhammad Yunus utsågs till chefsrådgivare för interimsregeringen den 7 augusti, inledde en period av liberalism, yttrandefrihet och politisk öppenhet.
För första gången på flera år blev religiösa symboler, offentliga sammankomster och öppen diskurs om tro och identitet synliga, även i historiskt sekulära utrymmen som Dhaka University. Detta återupplivande av religiösa uttryck, särskilt kraven på en Islamiskt kalifat bland skolbarn och den utbrett bärande av hijab av ett betydande antal kvinnor – något som inte var vanligt ens för 20 år sedan – symboliserar den djupt rotade spänningen mellan sekularism och islam som har definierat Bangladesh sedan dess självständighet.
Som sagt, sedan Bangladeshs självständighet 1971 har ett komplext samspel mellan politiska krafter bidragit till framväxten av konservativ religiositet bland massorna, en trend som till stor del påverkas av det systematiska förtrycket av muslimsk identitet. Införandet av sekularism av de styrande eliterna kort efter självständigheten, influerad av externa aktörer som Indien och Sovjetunionen, katalyserade en konservativ motreaktion som har fortsatt att forma det religiösa och politiska landskapet i landet. Trots sekularismens första införande blev islam så småningom en central grundsats i den bangladeshiska staten, vilket speglar befolkningens djupa religiösa böjelser.
Under decennierna har den styrande Awami League (AL) legat i spetsen för denna kamp och drivit fram en sekulär bengalisk nationalism som marginaliserade den muslimska identiteten, vilket har lett till auktoritärism och en konservativ generation som söker ett alternativ inom politisk islam.
Imponerande sekularism efter 1971: A Disconnect From Popular Sentiment
Efter befrielsekriget 1971 växte Bangladesh fram som en självständig stat och avskaffade sin identitet som östra Pakistan. Awamiligan, ledd av Sheikh Mujibur Rahman, tog makten och började lägga grunden för den nya nationen.
Influerad av de socialistiska och sekulära ideologierna hos sina allierade, Indien och Sovjetunionen, prioriterade den nya regeringen sekularism i sitt nationsbyggande projekt. Bengalisk nationalism, baserad på etnicitet och språk, blev den dominerande ideologin, med sekularism som påtvingad uppifrån och ner som ett sätt att distansera landet från dess tidigare koppling till islamiska Pakistan.
Men detta påtvingande av sekularism gav inte genklang hos den djupt religiösa befolkningen i Bangladesh. Islam hade varit en betydande del av folkets kulturella och andliga struktur, och den abrupta sekulariseringspolitiken alienerade stora delar av befolkningen. Den snabba övergången från att vara en del av den islamiska republiken Pakistan till en sekulär stat skapade en koppling mellan den politiska eliten och massorna. Detta missnöje tog inte lång tid att visa sig, vilket framgår av snabb vändning av sekularismen i Bangladeshs konstitution.
I slutet av 1970-talet, bara några år efter självständigheten, sekularismen ersattes med principen om absolut tro och tillit till Allah, och på 1980-talet förklarades islam som statsreligion. Denna förändring belyste befolkningens bestående religiösa böjelser och misslyckandet hos den tidiga regeringen efter självständigheten att skapa en sekulär identitet för Bangladesh. Den visade också att försök att påtvinga sekularism, utan massornas samtycke eller gradvisa acceptans, var dömda att misslyckas.
Awami Leagues sekulära nationalism och marginaliseringen av muslimsk identitet
Från allra första början har AL varit den primära kraften bakom främjandet av sekulär bengalisk nationalism. Under ledning av Sheikh Mujibur Rahman och senare hans dotter, Sheikh Hasina, försökte partiet etablera en identitet för Bangladesh som var skild från både Pakistan och den globala muslimska ummah. Bengalisk nationalism, som betonade språk och etnicitet, användes som en förenande kraft, men den kom till priset av att marginalisera den muslimska identitet som många bangladeshier omhuldade.
Mujibs vision om sekularism och bengalisk nationalism syftade till att skapa en modern, progressiv stat. Men genomförandet av dessa idéer ledde ofta till att islamiska uttryck i det offentliga livet undertrycktes. Hans dotter, Hasina, tog denna vision till sitt fulla förverkligande när hon tog makten i januari 2009.
Genom åren har AL-regeringen drivit på för sekularism, med en tydlig agenda för att undergräva islams roll i den offentliga sfären. Denna sekulariseringssträvan var dock inte helt godartad. Genom att främja bengalisk nationalism som den dominerande identiteten, alienerade regeringen de som identifierade sig mer med sin islamiska tro än med sin bengaliska etnicitet.
Detta alienation blev särskilt akut när Hasinas regering började främja en form av kulturell sekularism som likställde religiösa högtider med nationell enhet. Ett anmärkningsvärt exempel var när Hasina refererade till Durga Puja, en stor hinduisk festival, som en ”universellt” firandevilket inramade hinduiska religiösa traditioner som representativa för den nationella kulturen, medan de islamiska traditionerna förblev begränsade till den privata sfären.
Parollen ”religion är personlig, men festivaler är för alla,” (dharma burk burk, utsab nykter) populariserades av AL, förvärrade ytterligare denna marginalisering. Även om det föreslog att alla religiösa högtider skulle firas av alla, fick muslimska högtider i praktiken inte samma statliga befordran eller universella erkännande som hinduiska högtider. Denna ojämlika behandling av religiösa identiteter i det offentliga livet ledde till en växande känsla av röstlöshet bland den muslimska majoriteten, som kände att deras religiösa identitet undergrävdes till förmån för sekulär nationalism.
Marginaliseringen av muslimsk identitet har varit särskilt synlig i utbildningsinstitutioner, där det förekommit ett informellt men systematiskt förtryck av islamiska uttryck. Under de senaste decennierna har universiteten i allt högre grad begränsat muslimska religiösa sammankomster, och ofta avskräckt studenter från att engagera sig offentligt uppvisningar av religiositet. Islamisk klädsel, särskilt niqabhar också ifrågasatts i dessa institutioner, vilket ytterligare marginaliserar muslimska kvinnor som väljer att uttrycka sin tro genom sina kläder.
Denna politik har bidragit till en uppfattning om att muslimsk identitet är under attack, särskilt i jämförelse med det relativt öppna främjandet av andra kulturella och religiösa sedvänjor. Detta upplevda förtryck har haft djupgående effekter på ungdomar, av vilka många har vänt sig till konservativa tolkningar av islam som en form av motstånd.
Det globala sammanhanget: Kriget mot terrorismen och uppkomsten av konservativ islam
AL:s ståndpunkt om sekularism och dess marginalisering av muslimsk identitet har fått hjälp av det bredare globala sammanhanget, särskilt USA:s globala krig mot terrorismen. I efterdyningarna av 9/11 antog USA och dess allierade, inklusive Bangladesh, politik som syftar till att stävja islamisk extremism. Men i många fall var denna politik oproportionerligt riktad mot muslimska befolkningar och bidrog till att förtrycka islamiska uttryck i det offentliga livet.
I Bangladesh gav kriget mot terrorismen AL en förevändning för att ytterligare undertrycka islamisk identitet, särskilt i samband med politisk opposition. Islamistiska partier och grupper, inklusive Jamaat-e-Islami, framställdes ofta som hot mot den nationella säkerheten, vilket motiverade tillslag mot deras verksamhet. Även om dessa handlingar framställdes som försök att bekämpa extremism, tjänade de också till att delegitimera islamiska politiska uttryck och ytterligare fjärma den muslimska befolkningen.
Ironiskt nog har detta förtryck bidragit till framväxten av konservativ religiositet, eftersom många unga muslimer började se politisk islam, särskilt begreppet kalifat, som ett hållbart alternativ till de nyliberala och sekulära ramar som staten främjar. På 1980-talet drogs många ungdomar i Bangladesh till socialism och kommunism som ideologier för motstånd mot imperialism och kapitalism. Men i spåren av den globala spridningen av nyliberalism och muslimernas pågående kamp på platser som Palestina, har muslimska ungdomar i allt större utsträckning vänt sig till konservativ islam som en motberättelse.
Skiftet mot ett konservativt samhälle
AL:s systematiska förtryck av muslimsk identitet har paradoxalt nog lett till framväxten av ett mer konservativt samhälle. Medan regeringen har drivit på för sekularism och bengalisk nationalism, har dessa ansträngningar alienerat en betydande del av befolkningen, särskilt ungdomarna. Många unga människor, frustrerade över marginaliseringen av sin religiösa identitet och desillusionerade av nyliberalismens misslyckanden, har vänt sig till islam som en källa till bemyndigande och motstånd.
Inför sekulariseringspolitiken har den yngre generationen i allt högre grad anammat konservativa religiösa sedvänjor, där hijab blivit ett vanligt uttryck för islamisk identitet bland kvinnor, och efterlyser upprättandet av ett kalifat (khilafat) får draghjälp. Särskilt unga bangladeshier har blivit mer högljudda i sina krav på ett kalifat och ser det som ett alternativ till AL:s sekulära och auktoritära styre.
Förtrycket av muslimsk identitet i Bangladesh sedan 1971 har varit en betydande faktor i uppkomsten av konservativ religiositet bland befolkningen. Den inledande införandet av sekularism av de styrande eliterna, influerad av Indien och Sovjetunionen, alienerade de djupt religiösa massorna och bidrog till en konservativ motreaktion. Under decennierna har Awami-ligan fortsatt att främja sekulär bengalisk nationalism, marginaliserat muslimsk identitet och främjat förbittring bland befolkningen. Denna marginalisering, i kombination med den globala kontexten av kriget mot terrorismen, har lett till uppkomsten av en konservativ generation som alltmer ser politisk islam som ett gångbart alternativ till den sekulära, nyliberala staten.
Idag står Bangladesh vid ett vägskäl, där spänningen mellan sekularism och konservativ islam formar nationens framtid.