BRYSSEL — Europas stora försvarsföretag rullar in pengar tack vare den kraftiga ökningen av utgifterna som föranletts av Rysslands attack mot Ukraina, men dessa vinster undergräver argumenten för EU att utfärda gemensamma skulder för att hjälpa blocket att rusta upp sig.
”Jag vill inte riskera att skattebetalarnas pengar i slutändan subventionerar företagens vinster”, säger Tobias Cremer, tysk ledamot av EU-parlamentet med Socialisterna och Demokraterna och i parlamentets försvarsutskott och utrikesutskott.
Dessa högre företagsvinster är dock försvagade av omfattningen av EU:s försvarsutmaning. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen varnade i somras för att EU ”ställs inför oöverträffade och växande säkerhetshot” och behöver 500 miljarder euro i ytterligare försvarsinvesteringar under det kommande decenniet.
Det är inte klart hur de pengarna kommer att samlas in – antingen från nationella budgetar, från EU:s egen flerårsbudget eller genom att ge ut obligationer med stöd av blockets 27 medlemsländer.
Och det är där försvarsföretagens vinster blir ett problem, eftersom de gör det svårare att motivera lån för att investera i vapenproduktion.
”Företag behöver order, inte pengar”, betonade en diplomat från ett nordiskt land som är emot gemensamma försvarsobligationer.
Det är tydligt att försvarsföretagen går väldigt bra.
Under de första nio månaderna i år rapporterade franska Thales att försäljningen ökade med 6,2 procent till 14 miljarder euro jämfört med samma period förra året, till stor del drivet av försvar och säkerhet.
Under samma period ökade svenska Saabs orderingång med 71 procent till 79 miljarder kronor (6,9 miljarder euro).
”Vi fortsätter att se en ökande efterfrågan när europeiska länder behöver fylla på sina försvarslager, vilket kommer att kräva långsiktiga ansträngningar”, säger vd Micael Johansson.
Tysklands Rheinmetall ”ökade avsevärt sin försäljning och rörelseresultat” under årets andra kvartal och förutspådde en rekordförsäljning på 10 miljarder euro och en rörelsevinstmarginal på 14 till 15 procent för helåret.
Italiens Leonardo noterade tvåsiffrig tillväxt under första halvåret i år, dess order ökade med 18,8 procent till 10,3 miljarder euro och nettoresultatet var 555 miljoner euro, en ökning med 166,8 procent jämfört med samma period 2023.
VD Roberto Cingolani sa i februari: ”Vi är i närvaro av en speciell möjlighet eftersom försvarsindustrin nu är en del av den globala säkerheten.”
Och trenden visar inga tecken på att stanna. Världens 15 främsta försvarsentreprenörer förväntas logga fritt kassaflöde på 52 miljarder dollar 2026, nästan dubbelt så mycket som 2021, enligt en analys av Vertical Research Partners för Financial Times.
Dessa vinster är så höga att den italienske finansministern Giancarlo Giorgetti särskilt noterade hur jämna försvarsföretag är när de funderar på att beskatta företagens oväntade vinster.
”Paradoxalt nog kan man idag säga att med alla dessa krig går det särskilt bra för företag som tillverkar vapen”, sa han i början av oktober.
Till slut kom bestämmelsen inte in i årets budget, och till och med Cramer, den socialistiska parlamentsledamoten, medgav att ”beskattning av vinster vanligtvis borde vara en sista utväg.” Men Giorgetti träffade en smärtpunkt.
Det är också ett problem i USA, där marinens sekreterare Carlos Del Toro fördömde vapentillverkarna för att de använde sina oväntade fall för att öka aktiekurserna genom aktieåterköp. ”Sammantaget gör många av er rekordvinster, vilket framgår av era kvartalsbokslut,” sa han till försvarsentreprenörer i februari.
”Du kan inte begära att de amerikanska skattebetalarna ska göra större offentliga investeringar medan du fortsätter att gå på aktiekurserna genom aktieåterköp, skjuta upp utlovade kapitalinvesteringar och andra redovisningsmanövrar,” sade han.
Även om Italien inte har tagit steget med att beskatta försvarsföretag, finns det prejudikat för att göra det.
USA lade särskilda skatter på sektorn under båda världskrigen.
Ukraina reglerar den vinst som företag kan tjäna på produktion kopplad till statliga order – men det skapar oro för att det undergräver deras resultat och även begränsar deras förmåga att investera.
Trots gnället om feta vinster som görs av europeiska företag, investerar de – ofta utan några bestämda statliga order för att backa upp dessa finansiella risker.
”Många europeiska försvarsföretag har redan investerat avsevärt för att utöka sin produktionskapacitet under de senaste åren, och tagit affärsrisker till gränsen av vad som är möjligt utan omedelbar garanti för order”, säger Jan Pie, generalsekreterare för Aerospace, Security och Defence Industries Association of Europe.
Ändå fastnar åsynen av lönsamma försvarsföretag som drar fördel av statliga program i munnen på vissa politiker. I ett exempel är Rheinmetall en viktig mottagare av EU:s lag på 500 miljoner euro till stöd för ammunitionsproduktion.
”Vi behöver stora företag för att snabbt skala upp ammunitionstillverkningen, och det finns fall där stöd från EU och medlemsstaterna är avgörande”, säger Hannah Neumann, en tysk grön parlamentsledamot som sitter i försvarets underkommitté. ”Men varför är mycket lönsamma företag som t.ex. Rheinmetall som får miljoner i direkta bidrag Lån eller bidrag med återbetalningsvillkor baserade på vinst skulle uppnå samma resultat utan onödiga giveaways.
Ett svar på vinstbonanzan är att minska vad regeringar betalar för vapen och ammunition, särskilt genom att främja gemensamma inköp och genom att integrera vad som historiskt sett varit en mycket splittrad försvarsmarknad.
De höga vinsterna och höga aktiekurserna visar att det finns ”ett starkt argument för europeisk marknadsintegration. När du integrerar marknaden bör du i princip se mer konkurrens och när du ser mer konkurrens bör du se konkurrensen minska övervinster, säger Guntram Wolff, senior fellow vid tankesmedjan Bruegel i Bryssel.
Det är en uppfattning som delas av försvars- och rymdkommissionären Andrius Kubilius.
”Priserna går igenom taket”, sa han till BLADET.SE, men tillade att EU-förordningar som utkastet till European Defence Industry Program (EDIP) syftar till att uppmuntra gemensamma köp. ”Gemensam upphandling kan sänka priserna”, sa han.
Veronika Melkozerova bidrog rapporterar från Kiev.