Sydkorea har mycket att fira. Det är bland världens tio bästa ekonomier, hem för många innovativa företag i framkanten av ny teknik, och dess popkultur har blivit ett globalt fenomen. Sydkorea kan och kommer att spela en ledande roll på den internationella scenen i viktiga frågor som covid-19, klimatförändringar och den globala försörjningskedjans motståndskraft. Landet förblir en knutpunkt i det USA-ledda allianssystemet som skyddar den liberala demokratin och främjar global ekonomisk tillväxt. Nära hemmet står dock Sydkorea inför stora utmaningar – inte bara med Nordkorea utan också i sina relationer med Kina och Japan. En stel ideologi och tomma sloganer hjälper inte att hantera dessa utmaningar. Vad landet behöver är pragmatism och fokus på problemlösning.
Som guvernör i Gyeonggi-provinsen, som är hem för mer än en fjärdedel av sydkoreanerna och delar gräns med Nordkorea, lärde jag mig den läxan om och om igen. Ett nav av tillverkare i Gyeonggi producerar halvledare och avancerade skärmar för tv-apparater och smartphones. Närhelst det blir konflikt med Nordkorea är det Gyeonggi som känner efterklangen först. Dess västra kust ligger en bit från Kina och provinsen är hem för Camp Humphreys, USA:s största kraftprojektionsbas i Stilla havet. Invånarna i Gyeonggi vet kanske bättre än någon annan hur sammankopplad Sydkoreas framtid är med dess relation till grannländerna och USA.
APractiska Inställning till Nordkoreas kärnkraftsfråga
Det värsta problemet som Republiken Korea står inför är Nordkoreas kärn- och missilprogram. Kim Jong Un-regimens senaste ballistiska missiluppskjutningar är djupt oroande. Genom alliansen mellan ROK och USA kommer Seoul att fortsätta att få Kim att förstå att Sydkorea är absolut beslutsamt och kapabelt att ta itu med alla militära angrepp eller provokationer. Däremot någon lösning för Nordkoreas kärnvapenavveckling måste vara fredlig. Med sabelras uppnår man inte mycket: att smidigt förespråka en förebyggande attack mot Pyongyang, till exempel, framkallar kalla krigets ställningstaganden som inte längre är relevant och endast tjänar till att skapa rädsla och splittring. Ett andra Koreakrig, som sannolikt skulle bli ett kärnvapenkrig, är oacceptabelt. Det är viktigt att vinna ett krig; det är ännu viktigare att vinna utan krig. Detta kan uppnås med en blandning av avskräckning, diplomati och dialog. Biden-administrationens ”kalibrerade och praktiska” inställning till Nordkorea har betonat detta tillvägagångssätt.
Varje lösning för Nordkoreas kärnvapenavveckling måste vara fredlig.
Misslyckandet vid toppmötet i Hanoi i februari 2019 mellan Kim och USA:s president Donald Trump visade att den ”Big Deal”-strategi som Trump-administrationen eftersträvade – där Pyongyang skulle ge upp alla sina kärnvapen och program i ett tidigt skede av kärnvapennedrustningen – är osannolikt att lyckas . Det vore bättre att börja med att driva på för att Nordkorea skulle ta meningsfulla steg för kärnvapenavrustning i utbyte mot partiella belöningar. Detta betyder inte att sanktionerna bör lättas omedelbart; snarare, om Nordkorea vidtar betydande åtgärder för att avskaffa kärnvapen, bör FN och det internationella samfundet genomföra sanktionslättnader som svar på ett stegvis sätt. Naturligtvis, om Nordkorea misslyckas med att hålla sitt löfte om kärnvapennedrustning, bör sanktionerna omedelbart återställas. För att skapa en miljö som gynnar förhandlingarna bör det globala samfundet, inklusive Sydkorea, stödja sitt humanitära bistånd till Nordkorea genom att tillhandahålla covid-19-vaccinationer och medicinska förnödenheter och hjälpa till att återförena familjer som skildes åt under uppdelningen av de två Korean.
Nordkoreafrågan kompliceras av den växande rivaliteten mellan USA och Kina. Vissa kritiker hävdar att Sydkorea bibehöll ”strategisk tvetydighet” mellan världens två supermakter, vilket ger det felaktiga intrycket att Sydkorea har lutat bort från USA. Detta påstående är helt enkelt fel. Det finns inget tvetydigt med Sydkoreas hållning. USA är Republiken Koreas enda fördragsallierade. Alliansen skapades i branden under Koreakriget och har med tiden utvecklats till ett omfattande partnerskap. Det gemensamma uttalandet som Sydkoreas president Moon Jae-in och USA:s president Joe Biden utfärdade i maj 2021 gick långt utöver säkerhetsprioriteringar och täckte olika frågor som svaret på COVID-19, klimatförändringar och till och med rymdutforskning. De två länderna har redan ett förhållande med anmärkningsvärd bredd och djup, som kommer att fortsätta att uppgraderas under de kommande åren.
Pragmatisk diplomati mot grannländer
Sydkorea måste också upprätthålla ett partnerskap med Kina, som är landets största handelspartner, som står för en fjärdedel av Sydkoreas handelsvolym. Före covid-19-pandemin besökte miljontals koreaner och kineser varandras länder för affärer och turism. Pragmatism dikterar att Seoul måste komma överens med Peking för att kunna ta itu med kritiska frågor som Nordkoreas kärnkraftsprogram, fred och stabilitet på den koreanska halvön, gränsöverskridande miljöföroreningar och covid-19-responsen.
Detta är inte att säga att Sydkorea borde vara tillmötesgående mot Kina, och sydkoreaner har goda skäl att vara oroade över Pekings allt mer självsäkra beteende. Men öppen motsättning tjänar varken Sydkoreas nationella intressen eller dess allians med Washington. Utan Pekings samarbete för att förmå Nordkorea att överge sitt kärnkraftsprogram kommer Nordkorea att vara mer beroende av Kina, vilket gör det svårare att hitta en lösning på Pyongyangs kärn- och missilprogram.
Det är förflutna tid som Sydkorea drar sitt strå till stacken för att uppnå koldioxidneutralitet.
En annan utmaning som nästa president i Sydkorea kommer att behöva brottas med är förbindelserna med Japan, en meddemokrati i nordöstra Asien och en viktig handelspartner. Det är beklagligt att Tokyos ovilja att släppa taget om sitt imperialistiska förflutna fortsätter att hämma det trilaterala samarbetet mellan Japan, Sydkorea och USA. Sedan Republiken Korea och Japan normaliserade relationerna 1965 har de två länderna kunnat bygga upp en sund bilateral relation genom att diskutera arvet från Japans kolonisering av Korea och dess värnpliktiga koreaner under andra världskriget på ett separat spår från ekonomiskt samarbete och kulturutbyte. Höjdpunkten i det bilaterala förhållandet var 1998 års gemensamma deklaration mellan Sydkoreas president Kim Dae-jung och Japans premiärminister Keizo Obuchi: Japan uttryckte utan motstycke ånger och erbjöd en innerlig ursäkt för sitt kolonialstyre. Detta öppnade ett nytt kapitel i det bilaterala förhållandet genom att bredda vägarna för kulturellt utbyte och folk-till-människor.
Men 2018, efter att Sydkoreas högsta domstol beslutat att japanska företag måste betala skadestånd för deras användning av koreanskt tvångsarbete under andra världskriget, införde Tokyo repressalier exportkontroller på tre nyckelkemikalier – fotoresist, vätefluorid och fluorerad polyimid – kritiska för gör Sydkoreas halvledare och avancerade skärmar som används för tv-apparater och smartphones. Detta var en chockerande handling av ekonomiskt tvång för att lösa ett historiskt agg, och det ledde till den nuvarande nadirn i relationerna mellan Seoul och Tokyo. Den sydkoreanska regeringen och sydkoreanska företag snabbt identifierade alternativa källor till högteknologiskt material från ROK och andra länder; denna smidiga åtgärd förhindrade handelskriget från att skada den globala försörjningskedjan av halvledare. Samtidigt som de främjar ekonomiskt, socialt och diplomatiskt samarbete bör de två länderna se tillbaka till andan i Kim-Obuchi-deklarationen, som åtog sig att i god tro sträva efter att övervinna arvet från tragiska historiska fel.
Sydkoreas regionala och globala ambitioner
Sydkorea har åtagit sig att utöka sina band till nationer i Asien, vilket bäst framgår av New Southern Policy, som stärkte förbindelserna med Indien och medlemmarna i Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) som är, framför allt, Sydkoreas näst största handelspartner. Sydkorea bör fortsätta att expandera för att hjälpa till att skapa ett fritt och öppet Indo-Stillahavsområdet: främjande av frihandel och mänskligt utbyte kommer att bidra till att stödja regionens folkhälsa, gröna tillväxt, digital innovation och motståndskraft i leveranskedjan.
När det gäller klimatförändringar är det förflutna tid att en stor tillverkningsekonomi som Sydkorea drar sitt strå till stacken för att uppnå koldioxidneutralitet. För att främja förnybar energi bör Sydkorea investera avsevärt i infrastruktur för förnybar energi och bygga grunden för framtida industrier. En sådan investering kan vara byggandet av en ”energy superhighway” – ett smart elnät som skulle möjliggöra överföring och försäljning av el som genereras genom sol- och vindkraft. Den sydkoreanska regeringen bör också inrätta ett nytt ministerium för klimatförändringar och energi dedikerat till klimatförändringar, grön tillväxt och omvandling av energi- och industrisektorer.
För alla dessa frågor är ett nationellt samförstånd av största vikt. Den politiska ledaren i ett land måste leda genom att landet kommer samman genom en öppen och demokratisk debatt, och tror på medborgarnas kollektiva visdom, som alltid kommer till det bästa beslutet med tillräckligt med information, tid och övervägande. Ett pragmatiskt tänkesätt och en tydlig förståelse för de utmaningar vårt land står inför, är vad Sydkorea behöver mest just nu.