Forskning avslöjar en stor förändring i Nilen för cirka 4 000 år sedan, som utökar översvämningsslätten nära Luxor och förbättrar jordbrukets produktivitet, vilket potentiellt kan bidra till det forntida Egyptens välstånd. Förändringar i Nilens beteende påverkade bosättningsmönster och historiska strukturer. Studien, med hjälp av borrhål och sedimentdatering, visar flodens utveckling från ett flätat system till en stabil enkelkanal på grund av klimatförändringar och mänsklig påverkan.
Ny forskning avslöjar att en stor förändring i floden Nilens lopp för cirka 4 000 år sedan utökade översvämningsslätten nära Luxor, vilket potentiellt kunde öka det forntida Egyptens jordbruksframgång och påverka placeringen av historiska platser.
Forskare har studerat utvecklingen av floden Nilen under de senaste 11 500 åren och undersökt hur förändringar i dess geografi kan ha påverkat ödet för den antika egyptiska civilisationen.
Forskning publicerad i Naturgeovetenskap avslöjar ett stort skifte i Nilen för cirka fyra tusen år sedan, varefter översvämningsslätten i Nildalen runt Luxor expanderade kraftigt.
Fynden ger upphov till möjligheten att denna förändring kunde ha bidragit till framgången för den forntida egyptiska jordbruksekonomin vid punkter mellan Gamla och Nya kungariket. Det nya kungariket var en period av oöverträffad välstånd, militära erövringar och kulturella framsteg i antikens egyptiska historia.
Landskap och kulturutveckling
Dr Benjamin Pennington, en medförfattare till tidningen från University of Southampton sa: ”Utvidgningen av översvämningsslätten kommer att kraftigt ha utökat området med åkermark i Nildalen nära Luxor (forntida Thebe) och förbättrat jordens bördighet. genom att regelbundet deponera bördig silt.”
”Även om inga specifika orsakssamband kan härledas mellan denna förändring och eventuella samtida sociala utvecklingar, är förändringarna i landskapet ändå en viktig faktor som måste beaktas när man diskuterar den antika egyptiska kulturens bana.”
Studien tyder också på att förändringar i Nilens beteende och landskap kan ha påverkat bosättningsmönster och platsen för ikoniska historiska strukturer, såsom Karnak-templet.
Forskningen har utförts av ett internationellt team ledd av Dr Angus Graham vid Uppsala universitet i Sverige och inklusive flera arkeologer och geografer från University of Southampton.
Dominic Barker, en annan medförfattare också från University of Southampton, förklarade hur arbetet åstadkoms: ”Vi borrade 81 borrhål, många för hand, över hela Nildalen nära Luxor – en verklig första för Egypten. Genom att använda geologisk information som finns i kärnorna och datera sedimenten med en teknik som kallas optiskt stimulerad luminescens kunde vi sammanfoga utvecklingen av flodlandskapet.”
Förändringar i Nilen under årtusenden
Teamet fann att för mellan cirka 11 500 och 4oo0 år sedan upplevde Nilen betydande dalsnitt, vilket innebär att floden skar ner i sin bädd och skapade djupa kanaler och en smalare översvämningsslätt. Detta kan ha lett till mer uttalade och kraftiga översvämningar.
Denna översvämningsdynamik skulle ha varit på plats mellan den epipaleolitiska perioden (en tid av jägare-samlare-samhällen) och Gamla kungariket (’pyramidernas ålder’) och kanske det antika Egyptens Mellersta kungarike.
”Den egyptiska Nilen vi ser idag ser väldigt annorlunda ut från hur den skulle ha varit under stora delar av de senaste 11 500 åren”, säger Dr Pennington. ”Under större delen av denna tid bestod Nilen av ett nätverk av sammanvävda kanaler som ofta ändrade kurs.”
För cirka 4 000 år sedan förändrades Nilen abrupt och det skedde en snabb förvärring av översvämningsslätten, där floden började avsätta stora mängder sediment och byggde upp dalbotten. Detta skapade en mer expansiv och stabil översvämningsslätta.
Floden ändrade också successivt karaktär under denna tid – från ett dynamiskt vandrings-flätat system till färre, mer stabila kanaler. Den enkanaliga Nilen vi är bekanta med idag etablerade sig inte riktigt förrän för cirka tvåtusen år sedan.
Forskarna säger att den stora förändringen i Nilens beteende sannolikt orsakades av en minskning av vattenvolymen som strömmar genom floden och en ökning av tillförseln av fina sediment. Detta drevs av torrläggningen av Nilbassängen, med det ”gröna Sahara” under den afrikanska fuktiga perioden som förvandlades till den nuvarande hypertorra Saharaöknen. Denna förändring i regionalt klimat kan ha kombinerats ytterligare med förändrad mänsklig påverkan på marken för att göra marken mer benägen för erosion.
De nya insikterna i utvecklingen av den egyptiska Nildalen nära Luxor ger ett viktigt landskapskontext för arkeologer och egyptologer att omtolka forntida platser i regionen och ompröva var bosättningarna i Nildalen finns.
Forskningen finansierades av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Uppsala universitet.