I år firar Konfuciusinstitutet 20 år – etablerat av den kinesiska regeringen för att främja det kinesiska språket, kulturen och en positiv bild av Kina globalt. Konfucius-instituten expanderade snabbt till mer än 500 centra i 160 länder på drygt ett decennium och blev en central del av Kinas strategi för internationella språk- och kulturfrämjande (ILCP).
Ändå har deras utveckling inte varit oemotsagd. Under det senaste decenniet har Konfucius-instituten mött motgångar, framför allt i USA, där minst 100 har stängts. Dessa stängningar ledde till en omfattande översyn av ledningsstrukturen för Konfucius-instituten i juni 2020, när Chinese International Education Foundation (CIEF) etablerades som den effektiva varumärkesinnehavaren, medan det tidigare huvudkontoret upplöstes och ersattes av Center for Language Education och Centre for Language Education. Samarbete (CLEC). Dessa förändringar markerade en förskjutning mot decentralisering.
Den initiala snabba tillväxten av Konfucius-instituten berodde på den gynnsamma geopolitiska miljön gentemot Kina under de första åren av initiativet. Under president Hu Jintao antog Kina en diplomatisk filosofi om ”tao guang yang hui” (gömma kapacitet och hålla en låg profil), betona mjuk makt som ett medel för dess fredliga uppgång.
Konfucius-instituten var tänkta som en bro för att stärka vänskap och samarbete mellan Kina och världen, där projektet drar nytta av betydande ekonomiska och mänskliga resurser från den kinesiska regeringen. Dess joint venture-modell – som involverade partnerskap mellan kinesiska universitet och värduniversitet – gjorde det möjligt för Konfucius-instituten att integreras inom lokala akademiska institutioner, använda sina befintliga faciliteter och resurser samtidigt som de attraherade betydande finansiering från Kina. Denna modell underlättade det snabba inrättandet av Konfuciusinstitut, särskilt i västländer, där Kina försökte förbättra relationerna och främja samarbete trots olika politiska ideologier.
Internationellt skapade Kinas framväxt och dess växande inflytande en efterfrågan på kunskap om Kina och det kinesiska språket. Detta var särskilt tydligt i USA i början av 2000-talet, då de två länderna hade relativt goda relationer. Den snabba expansionen av Konfucius-instituten sågs allmänt som en återspegling av Kinas växande mjuka makt under denna period, där initiativet gav en väg för att främja kinesisk kultur och språk och erbjuda institutioner en chans att samarbeta med kinesiska universitet.
Delvis på grund av denna dramatiska expansion, mötte dock Konfuciusinstituten ökande granskning och kritik, särskilt i USA. Vissa kritiker hävdade att projektet fungerade som ett verktyg för kinesisk propaganda, vilket väckte oro över akademisk frihet och potentialen för politiskt inflytande. Detta inträffade när Kinas uppgång hade börjat förändra maktbalansen mellan Kina och väst, vilket resulterade i en allt hårdare inställning till Kina i Washington.
Under Obama-administrationen (2009-2017) var USA:s strategiska ”pivot” till Asien som syftade till att balansera mot eller hålla tillbaka Kina, och markerade början på en mer kritisk hållning mot Konfucius-instituten. 2012 ledde till exempel ett direktiv från det amerikanska utrikesdepartementet till att kinesiska lärare vid Konfucius-instituten tillfälligt utvisades visumfrågorvilket signalerar växande oro inom administrationen om Confucius Institutes vid amerikanska universitet.
Under Trump-administrationen (2017-2021) intensifierades denna granskning dramatiskt, vilket resulterade i en våg av stängningar av Konfuciusinstitutet över hela USA. Mekanismen som Trump-administrationen använde för att stänga av Confucius Institutes var främst hotet om indragning av federal finansiering från universiteten. Till exempel en Confucius Institutes före detta tillsynskommittémedlem vid ett amerikanskt universitet förklarade för författarna hur antagandet av en ändring av National Defense Authorization Act (NDAA) 2019 tvingade amerikanska universitet att göra ett val mellan betydande federal finansiering och Kinas mindre finansiering från Confucius Institute.
Kommittéledamoten förklarade att för att få amerikansk federal finansiering, ”skulle universitetet behöva ett undantag för att bevisa att ingen federal finansiering skulle stödja undervisning i kinesiska språket, men detta var utmanande eftersom finansieringen ofta är utbytbar.” Kommittéledamoten tillade, ”Statliga bidrag täcker vanligtvis omkostnader för hela universitetet. Att separera finansieringen för att säkerställa att inget av det gynnade CI (Confucius Institute) innebar svårigheter.”
Kommittéledamoten förklarade vidare hur ”det inte fanns någon etablerad process för undantag, vilket kan ta år att lösa. Följaktligen beslutade (finansiärer) att sluta acceptera bidragsansökningar från alla institutioner med ett CI tills nya förfaranden fastställts.”
Resultatet blev ofta nedläggningen av Konfuciusinstitutet. Kommittéledamoten sa: ”…Med tanke på universitetets betydande andel i sådana anslag, jämfört med den mycket mindre kinesiska finansieringen för CI, ansågs detta pris vara för högt. Därför gick kommittén med på att lägga ner CI. Även om fokus verkade begränsat till själva språket, var målet att i slutändan stänga CI:erna.”
Under Biden-administrationen har liknande policyer för Konfucius-instituten fortsatt att upprätthållas, inklusive under NDAA (2021)den Innovation and Competition Act (2021)och Konfuciuslagen (2021). Det är uppenbart att för högre utbildningsinstitutioner i USA som var värd för ett Konfuciusinstitut var det ofta en enklare lösning att stänga institutet än långvarig regelkontroll eller ansöka om undantag. Efter den amerikanska ledningen har länder som Australien, Tyskland, Indien, Japan och Storbritannien alla lanserat recensioner eller utövat påtryckningar på Konfucius-instituten. Samtidigt har Konfuciusinstituten i utvecklingsvärlden, förutom Indien, fortsatt att utvecklas kraftigt under Kinas uppgång.
Som svar på den växande utmaningen för Konfucius-instituten, särskilt i USA, har Kina genomfört en omfattande översyn av sin ILCP-strategi sedan mitten av 2020, vilket signalerar en förändring mot decentralisering i tre aspekter.
Administrativt har CIEF, CLEC och andra liknande initiativ som ChinesePlus och China Center for International People-to-People Exchange (CCIPE) etablerats för att dela det tidigare ansvaret för Konfuciusinstitutets huvudkontor.
Politiskt har det gjorts ett försök att ta bort det nya ledningssystemet för Konfuciusinstitutet från den kinesiska centralregeringen, vilket resulterat i den försämrade officiella politiska statusen för de nya ILCP-initiativen. Jämfört med den centraliserade finanspolitiska roll som tilldelades det tidigare Konfuciusinstitutets huvudkontor i Kinas tidigare ILCP-strategi, kan minst fem decentraliserade finansieringskällor för förnyade Konfuciusinstitut identifieras: CIEF, en kinesisk partner, en lokal partner, CLEC, och inkomster från enskilda Konfuciusinstitut.
Resultatet av denna nya strategi är dock fortfarande osäkert. Det har hittills inte nämnvärt förändrat kritikernas uppfattning om Konfucius-instituten. Det har också orsakat förvirring och motstånd inom Konfuciusinstitutets administrativa system, samtidigt som det har komplicerat finansieringsarrangemangen och ställt tvivel om CIEF:s finansieringsförmåga.
Även om decentralisering kan ha minskat den granskning och kritik som tidigare riktats mot Konfucius-instituten, har den inte helt löst de bredare frågorna om förtroende och misstänksamhet som har dykt upp mellan Kina och västvärlden, särskilt i USA.
Den utvecklande historien om Konfuciusinstituten från en positiv global symbol för Kinas mjuka makt till ett omtvistat initiativ belyser utmaningarna med att främja kulturell diplomati i en komplex, ständigt föränderlig och ibland fientlig internationell miljö. Den framtida framgången för Konfuciusinstitutet och Kinas reviderade ILCP-strategi kommer att bero på en bredare geopolitisk dynamik och Kinas förmåga att återuppbygga förtroende och samarbete med USA.
I denna mening väcker den demokratiska vicepresidentkandidaten Tim Walz decennier långa engagemang i Kina – sedan han undervisade i Kina i slutet av 1980-talet – möjligheten att utsikterna fortfarande kan förändras något. En seger för Harris-Walz-kampanjen i det amerikanska valet i november kan börja förändra Kinas berättelse på sätt som kan hjälpa till med återuppbyggnaden av USA:s mer än 100 förlorade Konfuciusinstitut.
Den här artikeln är baserad på resultaten av en forskningsuppsats publiceras i The Pacific Review; en tidskrift för internationella relationer som täcker samspelet mellan länderna i Asien och Stillahavsområdet.