Kashmirs historiska relation med Centralasien är djupt förankrad och sträcker sig tillbaka till antiken. Regionen har länge varit en mötesplats för olika folkslag, idéer och kulturer, och har påverkat dess politiska, ekonomiska, sociala och kulturella landskap. Migrationen av helgon, hantverkare och handlare genom tiderna spelade en avgörande roll i att forma Kashmirs identitet och främja ömsesidigt utbyte.
Kashmirs geografiska kontinuitet med Centralasien och Tibet har varit ett avgörande inslag i dess historiska betydelse. Indiens första premiärminister, Jawaharlal Nehru, beskrev träffande Kashmir, medan en del av Indien, som ”hjärtat av Asien”. PMK Bamzai lyfte i sin bok ”Kashmir och Centralasien” fram dess centralitet som ett vägskäl för husvagnar och kulturer. De historiska kopplingarna mellan det antika Kashmir och dess norra grannar var mycket starkare än i modern tid. Dessa kopplingar är särskilt tydliga i det kashmiriska köket, hantverk och traditioner. Till exempel är den allestädes närvarande samovaren – en traditionell tekokare – som finns i nästan varje hushåll i Kashmiri en direkt kulturell import från Centralasien.
Ett anmärkningsvärt exempel är spridningen av buddhismen från Indien till Centralasien via Kashmir, som blev en kanal för denna andliga och filosofiska rörelse. Islams tillkomst i Centralasien förvandlade regionen ytterligare till ett kunskapsnav under medeltiden, vilket främjade framsteg inom olika discipliner och omformade kulturella trender inom konst, arkitektur, litteratur och filosofi.
Under Zain-ul-Abidins (r. 1420-1470), kärleksfullt känd som Budshah, befästes dessa band ytterligare. Budshah tillbringade två år vid det kungliga hovet i Tasjkent och bjöd in skickliga hantverkare som introducerade hantverk som blev symboliska för Kashmir-kulturen. Med tiden förfinades dessa hantverk, vilket etablerade Kashmir som ett nav för utsökt konstnärskap.
Regionen spelade också en betydande roll som en nod på den antika sidenvägen, vilket underlättade handel och kulturutbyte mellan öst och väst. Indiska kryddor reste till Centralasien, medan husvagnar förde silke, pashminaull och torkad frukt till Kashmir. Nyckelstopp som Kaka Sarai i Srinagar fungerade som vägpunkter för husvagnar som färdades från Ladakh och Yarkand.
Under Zain-ul-Abidins styre genomsyrade centralasiatiska och persiska influenser Kashmirs konst, hantverk och litteratur. Kungen återupplivade traditionella industrier som sjaltillverkning och mattvävning och introducerade papper till regionen. Det persiska språket och kulturen blomstrade under hans beskydd och producerade kända poeter som Ghani och Sarfi. Men efter hans regeringstid föll Kashmir i oordning tills Mughalriket annekterade det 1586.
De kulturella utbytena mellan Kashmir och Centralasien sträckte sig till religiösa och akademiska områden. Islamiska forskare och missionärer från Centralasien introducerade sina läror till Kashmir, medan kashmiriska forskare reste norrut för att förbättra sina kunskaper. Två anmärkningsvärda forskare från 1500-talet exemplifierar detta utbyte: Sheikh Yaqub Sarfi och Mulla Mohsin Fani. Sarfi, en mystisk och produktiv författare, reste till Khwarazm för att studera under Sheikh Hussain, och bidrog avsevärt till arabisk och persisk litteratur. Fani, hyllad för sitt arbete Dabistan-i-Mazahib, fortsatte avancerade studier i Centralasien och behärskade olika vetenskaper under sin vistelse.
Redan före islams tillkomst upprätthöll Kashmir vetenskapliga band med Centralasien. Sanskrit, en hörnsten i Kashmiri-lärandet, spreds till centralasiatiska städer, av vilka många blev kunskapscentra. Forskare har hyllat bidragen från kashmiriska panditer till sanskritlitteraturen, och betonat regionens långvariga roll som en vagga för intellektuell och kulturell utveckling. De buddhistiska dramerna i Centralasien komponerades också på sanskritspråk.
Sidenvägen var inte bara en kulturell bro utan också en ekonomisk livlina för Kashmir. Handlare från Indien fann att Centralasien var en lukrativ marknad för sina varor och skickade tillbaka guldmynt och rubel som intäkter. Rysktillverkade bomullsvaror, bukhariskt siden och Kokandi-textilier hittade också sin väg till Kashmirs marknader. Detta livfulla handelsnätverk underbyggde regionens välstånd och dess roll som en nyckelspelare inom transkontinental handel. Att förlita sig på baktriska kameler för att transportera varor är ett bevis på dessa gamla handelsvägar. Dessa dubbelpuckel kameler, anpassade till de hårda öknarna i Centralasien, förblir en levande relik i Ladakhs Nubra-dal.
Leh, ett centralt stopp på sidenvägen, spelade en avgörande roll för att underlätta handel och kulturellt utbyte mellan Kashmir, Centralasien och Turkestan (idag Kinas Xinjiang-region). De äventyrliga och farliga resorna mellan Leh och Centralasien samt Turkestan skildrades vackert av Ghulam Rasool Galwan i hans bok ”Servant of the Sahibs.”
Islamiska missionärer och helgon från Centralasien påverkade Kashmirs andlighet avsevärt. Bland dem framstår Shah-i-Hamadan (Sayed Ali Hamadani RA) som en vördad figur som spelade en central roll i spridningen av islam i Kashmir. Hans resa genom Ladakh och hans arv, som firas på olika platser, understryker de andliga banden mellan regionerna. Hans begravningsplats i Khatlon, Tadzjikistan, är fortfarande en symbol för denna bestående koppling.
För att lägga till Kashmirs mystik som ett vägskäl mellan civilisationer, föreslår en legend att Jesus Kristus reste genom Kashmir på väg till Tibet. Även om den har ett tvivelaktigt ursprung, speglar den här berättelsen regionens långvariga roll som en kanal för andligt och kulturellt utbyte.
Kashmirs läge gjorde det till en samlingspunkt av geopolitiskt intresse. Under kolonialtiden övervakade britterna noga den ryska expansionen via Pamirerna, och etablerade en närvaro i Gilgit för att motverka ryska ambitioner. Denna strategiska betydelse underströk Kashmirs roll som en kulturell och politisk bro mellan imperier.
Delingen av Indien 1947 markerade en vändpunkt och bröt Kashmirs historiska förbindelser med Centralasien och Tibet. Stängningen av gränserna störde månghundraåriga utbyten och isolerade regionen från dess norra grannar. Leh, som en gång hade starka religiösa förbindelser med Lhasa, blev också bortkopplad. Under decennierna har kulturella influenser från den indiska subkontinenten överskuggat Kashmirs norra arv och omformat dess identitet.
Trots dessa förändringar består arvet från Kashmirs gamla band med Centralasien i dess traditioner, hantverk och kulturella sedvänjor. Pashmina-sjalar, invecklade mattor och litterära verk vittnar alla regionens historiska utbyten. Kashmirs historiska roll som ett vägskäl mellan civilisationer belyser dess rika arv och bestående betydelse i den bredare berättelsen om kulturellt och intellektuellt utbyte.
Kashmirs historiska förhållande till Centralasien är en berättelse om ömsesidig berikning. Från vetenskapliga sysselsättningar och andliga utbyten till handel och konstnärliga influenser, banden mellan dessa regioner har satt en outplånlig prägel på Kashmirs identitet. Medan geopolitiska förändringar har förändrat karaktären av dessa kopplingar, förblir de kulturella avtrycken levande och påminner oss om en tid då Kashmir stod i hjärtat av en dynamisk och sammankopplad värld.
I decennier har ledare föreställt sig återöppningen av Sidenvägen, och insett dess potential att stimulera ekonomisk tillväxt, kulturellt utbyte och utveckling av turism. Men trots entusiasmen har flera utmaningar hindrat förverkligandet av denna vision, inklusive utveckling av infrastruktur, ekonomiska begränsningar, miljöhänsyn och geopolitiska spänningar.
”Tekniskt under rådande omständigheter med geopolitisk instabilitet skulle själva resan på Silk Route vara omöjlig. Att återuppliva en sådan väg kommer aldrig att stå på dagordningen för någon regering varken i Indien eller grannländerna. Så all dialog om det måste inledas noggrant”, säger Dr. Mohammad Ajmal Shah, biträdande professor och curator för Centre of Central Asian studies, University of Kashmir.