Viktiga takeaways
- Ungefär 80 % av Kinas oljeimport passerar chokepointen i Malackasundet, vilket utgör en strategisk sårbarhet i händelse av en konflikt med den amerikanska flottan.
- Peking har varit mycket aktiva i att utveckla nya landvägar för sina viktigaste leveranslinjer, men många av dessa initiativ kommer att ta flera år att förverkliga, om någonsin.
- Så länge som Kina hämtar sin energiimport via maritima försörjningsledningar och en konflikt med den amerikanska flottan fortfarande är möjlig, kommer det att finnas en motivering för att fördröja en Taiwan-invasion.
Kinas ”Malacka-dilemma” är ett exempel på geopolitik i aktion, eller hur geografi kan utöva ett stort inflytande på en stats strategiska beslutsfattande. Det hänvisar till Kinas stora beroende av Malackasundet, en kritisk vattenväg som förbinder Indiska oceanen med Stilla havet, genom vilken många av landets kritiska försörjningskedjor passerar, inklusive den energiimport som Kinas ekonomi drivs på. ”Dilemmat” härrör från hotet från en hypotetisk amerikansk eller indisk flottblockad av sundet, vilket i sin tur skulle störa Kinas havskommunikationslinjer (SLOC). En sådan störning skulle få allvarliga ekonomiska konsekvenser för Kina, vilket skulle utgöra en betydande logistisk utmaning i varje hypotetiskt krig om Taiwan.
Energiförsörjningskedjorna som korsar Malackasundet är mycket följdriktiga. Under 2019 nådde Kinas råoljeimport 10 miljoner fat per dag, vilket gör landet till världens största importör. Cirka 80 procent av denna olja färdas med tankfartyg genom Malackasundet, och denna siffra kommer sannolikt inte att sjunka med tanke på att Kina förväntas förlita sig på utländsk olja för så mycket som 80 procent av sina behov till 2030. Malackasundet är en chokepoint som är också mycket betydelsefull för handeln i allmänhet, med så mycket som 40 procent av den globala sjöfartstrafiken som passerar genom dess vatten.