Billiga ryska drönare gjorda av trä och skum invaderade Polens luftrum denna vecka och sköts ner med vapensystem med flera miljoner dollar-som belyser Natos brist på korrekt förberedelse för sådana hot.
Åtminstone 19 drönare flög in i Polen på onsdag och markerade ett ”politiskt och militärt test från Ryssland. Det är mycket bra att Polen upptäckte och sköt ner drönarna,” sade Ulrike Franke, en seniorpolitisk stipendiat vid Europeiska rådet för utrikesrelationer.
Men Nato -åtgärden var mycket mindre effektiv än Ukrainas typiska svar. Alliansen sköt ner cirka tre drönare medan Kiev vanligtvis hävdar 80 till 90 procent avlyssningsgrad – trots att de möter mycket större attacker.
Franke tillade att det finns en skillnad mellan Rysslands lågkostnadsutrustning och Natos dyra militära svar: ”Vad ska vi göra, skicka F-16 och F-35 varje gång? Det är inte hållbart. Vi måste bättre utrusta oss med anti-dronesystem.”
Hotet som drönarna utgör var mycket verkligt.
Enligt Welt, en systerpublikation av BLADET.SE i Axel Springer-gruppen, var fem drönare på en direkt flygväg mot en Nato-bas innan han fångades av den holländska Lockheed Martin F-35 jaktflygplan. Ett NATO -tankning av flygplan, ett italiensk övervakningsplan och ett tyskt Patriot Air -försvarssystem var också enligt uppgift involverade i operationen.
Det är miljarder dollar utrustning för att motverka billiga ryska Gerbera -drönare – knockoffs av Irans Shahed som kostade uppskattningsvis 10 000 dollar vardera att producera.
Men den billiga intrången väckte ett mycket hög nivå svar.
Polen åberopade Natos artikel 4, som kräver att alliansmedlemmar samlas för brådskande samtal. Både Polen och Lettland stängde sitt östra luftrum, och Nato mullar enligt uppgift ”defensiva åtgärder.”
På onsdag tillkännagav den brittiska försvarssekreteraren John Healy att han skulle fråga den högsta militära mässingen hur London kan hjälpa till att stärka Natos luftförsvar över Polen. Ukraina har också erbjudit sin hjälp.
”Polen har begärt ett visst stöd, inklusive fortsatt noggrann övervakning, mer underrättelsesövervakning och rekognosering och mer luftförsvar,” sade en Nato -tjänsteman.
Luftförsvar har länge identifierats som ett av de viktigaste kapacitetsgaparna i Nato -länderna. EU uppmuntrar också länder att spendera en del av 150 miljarder euro i säkra lån på luftförsvar.
Men mycket av de pengarna riktar sig till mycket dyra vapen.
Ukrainska president Volodymyr Zelenskyy själv betonade att USA-tillverkade MIM-104 Patriot och Franco-italienska SAMP/T-luftförsvarssystem, som var och en kostar hundratals miljoner dollar, inte är ett förnuftigt alternativ att använda mot Rysslands billiga kamikaze-drönare.
Ukraina använder inte sådan utrustning för att motverka vågor av ryska obemannade flygfordon som kan numrera i hundratals på en given natt. Istället har den utvecklat sina egna mycket billiga motdroner för att slå ner inkommande ryska hot.
Frågan togs upp på torsdagen under en orientering mellan Nato-generalsekreteraren Mark Rutte och EU-ambassadörer i Bryssel-första gången en allianschef har deltagit i ett sådant möte.
Många deltagare oroade sig för att onsdagens svar lyfte fram västens brist på beredskap. Nato-militärer skulle inte kunna använda F-35s regelbundet för att fånga sådana inkräktare.
”Rutte själv drog slutsatsen att och ingen var oenig,” sade en av diplomaterna.
Enligt Charly Salonius-Pasternak, VD för det Helsingfors-baserade Nordic West-kontoret Think Tank, är justering av Natos svar på Rysslands massproducerade, lågkostnadsutrustning för länge förfallen.
”Finns det lektioner när det gäller hur man kan spåra och ta ner massor av billiga drönare som inte involverar en euro-missil på flera miljoner? Naturligtvis, men det är inte en ny lektion,” sade han. ”Vad har den europeiska politiska anläggningen gjort med det?”
”Vissa länder anpassar sina arsenaler – de som känner hoten mer akut – men det tar ett tag att genomföra budgetbeslut,” tillade han.
Några av Europas försvarsgiganter försöker anpassa sig till det snabbt föränderliga Drone Arms-loppet.
I slutet av augusti presenterade Sveriges Saab en ny billig missil som kallas Nimbrix, utformad för att neutralisera små, låg höjd obemannade flygfordon. Franska vapenupphandlingsbyrån DGA beställde också nyligen en demonstrant för ett anti-drone lasersystem från en grupp företag inklusive MBDA, Safran, Thales och Cilas.
Men mindre, innovativa företag kan ha problem med att bryta igenom. ”Startups har gjort mycket framsteg när det gäller vad som är möjligt. Vi har inte nödvändigtvis köpt (vad de säljer) i Europa ännu,” sade Franke från Europeiska rådet för utrikesrelationer.
Det finns två huvudutmaningar framöver när det gäller att försvara sig mot drönare, tillade hon.
Det första är att ett system inte kommer att kunna avskaffa alla hot. ”Per definition kommer vi att behöva ett skiktat försvar med både elektroniska och kinetiska motåtgärder.” Den andra är hur snabbt tekniken utvecklas: Både Ukraina och Ryssland anpassar ständigt sina offensiva och defensiva drönare i en teknisk spiral.
Det är Ukrainas inställning. Den använder elektroniska motåtgärder samt att producera tusentals interceptormedrar per månad. Ukraina kan möta hundratals drönare per natt, och försvarare förstör de allra flesta.
För europeiska militärer kommer det att kräva en förändring från traditionella upphandlingsmönster av små partier av dyra vapen, berättade Frankrikes tidigare försvarspersonalchef, general Thierry Burkhard, BLADET.SE förra månaden.
”För viss utrustning är det förmodligen bättre att köpa i partier på 10, 15, 20 eller kanske 50,” sade han. ”Det spelar ingen roll om företaget som utvecklar det inte kan tillhandahålla underhåll på 20 år, för om ett års tid kommer den saken antingen att vara död på slagfältet eller föråldrat.”
Jacopo barigazzi,