År 1989 besökte påven Johannes Paulus III, då den katolska trons globala ledare, Indonesien, den mest folkrika muslimska nationen på jorden, som en del av ett interreligiöst besök som täcks av New York Times, med rubriken ”Påven, på ömtålig mark, besöker Indonesien.”
Det var länge sedan.
”Indonesier, till övervägande del, är muslimer, och vissa är fundamentalister”, skrev Times. ”Dessutom är många katoliker etniska kineser, en grupp som inte är allmänt älskad eller beundrad här.”
Spola framåt till 2024, och Indonesien är återigen värd för ett nytt påvligt besök – det första sedan påven Johannes Paulus besökte för över tre decennier sedan.
Den nuvarande påven, påven Franciskus, har startat en två veckor lång turné i Asien, som kommer att omfatta stopp i Indonesien, Östtimor, Papua Nya Guinea och Singapore – en av hans påvedömets mest ambitiösa resor.
Påven, nu 87 år gammal, anlände till Indonesien i tisdags och, om tidiga tecken är något att gå efter, kan det vara ett av hans mest framgångsrika interreligiösa uppdrag.
Francis anlände till Indonesien av ett kommersiellt flygbolag, i ett drag som hyllades allmänt på både indonesiska sociala medier och medier, som berömde hans ”ödmjuka” inställning till besöket. Han kommer också att bo på Vatikanens ambassad i Jakarta från 3-6 september snarare än på ett hotell, som Jakarta Globe beskrev som ”ödmjukt boende”.
Han valde också att åka från flygplatsen till ambassaden i en Toyota Innova – en av Indonesiens favoritbilar – snarare än att välja en lyxigare resa.
Detta har hittills gått i en storm med allmänheten, av vilka många har väntat länge på detta ögonblick.
Endast två påvar har besökt Indonesien tidigare, den tidigare nämnda påven Johannes Paulus 1989 och påven Paulus VI 1970.
Indonesien, som har en befolkning på mer än 270 miljoner människor, har sex officiellt erkända religioner – katolicism, protestantism, buddhism, hinduism, islam och konfucianism – och katolicismen kom först till landet på 1500-talet via portugiserna.
Många av landets kyrkor och katedraler går tillbaka till den holländska kolonialtiden innan Indonesien förklarade sig självständigt 1945, och medan cirka 87 procent av befolkningen är muslimer, är endast cirka 3 procent katoliker.
Förutom att glädja den allmänna befolkningen, verkar den indonesiska regeringen också angelägen om att göra det bästa av påven Franciskus besök för att visa sina pluralistiska och toleranta meriter, som ibland har varit under press.
Indonesiska kyrkor och andra minoritetskyrkor använder rutinmässigt stränga säkerhetsåtgärder, särskilt kring stora högtider som jul, på grund av en ström av bombningar genom åren.
Dessa har inkluderat kyrkbombningarna på julafton 2000, då kyrkor i Jakarta och åtta städer över hela Indonesien angripits av paketbomber som dödade 18 människor.
Attacken begicks av den hårdföra gruppen Jemaah Islamiyah, som också var ansvarig för den dödliga bombningen på Bali 2002 som dödade mer än 200 människor.
Under 2018 attackerades tre kyrkor i staden Surabaya av självmordsbombare anslutna till den hårda gruppen Jamaah Ansharut Daulah (JAD), och dödade 28 människor och 2021 attackerades Jesu Sacred Heart of Jesus Cathedral i Makassar i Sulawesi på palmsöndagen , även av misstänkta JAD-medlemmar.
Som väntat var säkerheten hård på Soekarno Hatta internationella flygplats på tisdagen för påven Franciskus ankomst, där han hälsades av Indonesiens minister för religiösa frågor, Yaqut Cholil Qoumas.
Han deltog också i ett möte med den avgående presidenten Joko Widodo i presidentpalatset på onsdagen och träffade den tillträdande presidenten Prabowo Subianto som en del av sin resa.
”Ditt nationella motto, Bhinneka Tunggal Ika, förenat i mångfald, betyder bokstavligen olika men ändå förenat, och uttrycker den mångfacetterade verkligheten hos folk som är fast förenade i en nation”, sa påven Franciskus vid mötet.
”Det här mottot visar att precis som ditt lands biologiska mångfald blir en källa till rikedom och skönhet, så bidrar även dina olikheter till en stor mosaik där varje keramik är ett oersättligt element för att skapa ett autentiskt och värdefullt verk”, tillade han.
Prabowo, som är muslim, har för övrigt också länge förespråkat hans interreligiösa meriter.
Hans syster och svåger, Biantiningsih Miderawati Djojohadikusumo och Joseph Soedradjad Djiwandono, en tidigare guvernör för Bank of Indonesia, är katoliker.
För att främja agendan för interreligiös harmoni kommer påven Franciskus att besöka Jakartas Istiqlal-moské och turnera i ”Vänskapens tunnel”, en passage som förbinder moskén med stadens huvudkatedral.
På torsdagen kommer påven att hålla en mässa för cirka 80 000 tillbedjare på Gelora Bung Karno-stadion i Jakarta som kommer att besökas av katoliker som kommer att resa från hela Indonesien för tillfället.
I en ytterligare uppvisning av stöd har regeringen förklarat den 5 september som en allmän helgdag i Jakarta.
Hittills verkar allt så bra, men hur mycket har egentligen förändrats sedan 1989?
Religiösa minoriteter fortsätter att kämpa i Indonesien, och byggandet av kyrkor i delar av landet har föranlett motreaktioner från konservativa samhällen – något som nämns i New York Times-artikeln 1989 och som återigen täcks av en New York Times-artikel före påven Franciskus besök med titeln ”Påven besöker Indonesien där den muslimska-kristna harmonin är under press.”
Som en del av rapporten besökte Times en kyrka i Jakarta.
”Tidigare i år stormades deras församlingsbyggnad av dussintals arga muslimer, och nu samlades de tillfälligt i en regeringsägd byggnad i ett annat område”, sa Times.
Som ytterligare detaljerat av Times, enligt en rapport från Setara Institute for Democracy and Peace, en människorättsvakthund, rapporterades 329 våldsdåd mot religiösa minoriteter i Indonesien 2023.
”Detta är den komplexa verklighet som väntar på påven Franciskus när han påbörjar en fyra dagars resa till Indonesien på tisdag, som kommer att inkludera en interreligiös dialog vid den nationella moskén”, fortsatte Times.
”Det finns många levande exempel på hur kristendom och islam samexisterar i Indonesien – en dynamik som Franciskus vill uppmuntra – men samtidigt möter religiösa minoriteter diskriminering.”