EU-länder tittar hårdare på vem som bygger, äger och arbetar med viktig infrastruktur som hamnar, IT och järnväg – och den oro sprider sig nu till en våg av lagstiftning riktad mot länder som Kina.
Sverige är det senaste att flytta och föreslår denna vecka att ge lokala myndigheter nya befogenheter att blockera ”fientliga stater” från att lägga bud på infrastruktur om deras inblandning kan hota den nationella säkerheten.
”Det är en del av en försvarsfråga”, sa en svensk tjänsteman till BLADET.SE och beskrev växande oro över att länder som Kina ska få tillgång till offentlig infrastruktur. ”Vi agerar mycket snabbt på det, eftersom vi ser en risk att fientliga stater kan försöka infiltrera infrastruktur som hamnar, men även IT-lösningar och energiinfrastruktur.”
Det är också ett bekymmer i Polen, Österrike och inom EU:s institutioner – som alla skyndar sig att införa skyddsåtgärder för att blockera, eller åtminstone övervaka, tredjelandsinvesteringar i viktig teknik- och transportinfrastruktur.
Det som påskyndade Sveriges drag var en nyligen kommenterad EU-domstol som involverade turkiska och kinesiska företag som lade bud på två järnvägsprojekt. Domarna drog slutsatsen att leverantörer från länder utan frihandelsavtal med EU inte åtnjuter samma rättigheter som EU-företag – en läsning som Stockholm tog som både grönt ljus och varningssignal.
Sveriges nya regler ska träda i kraft 2027. Inga specifika fall citerades, men utredningen pekade upprepade gånger på Kina — som också sitter i centrum för mycket liknande oro i Polen.
Warszawa har länge varit orolig över omfattningen av kinesiskt engagemang i sina hamnar. Ett nytt utkast till lagförslag som lagts fram av landets president skulle ”anpassa de befintliga bestämmelserna om driften av hamnar, och i synnerhet ägandet av fastigheter belägna inom hamnarnas gränser.”
Presidenten hävdade att den nuvarande modellen – statsägda hamnmyndigheter som innehar mark och infrastruktur och hyr ut den på lång sikt till terminaloperatörer – behöver skärpas om landet vill behålla kontrollen över tillgångar av ”fundamental betydelse för den nationella ekonomin.”
General Dariusz Łuczak, tidigare chef för Polens byrå för inre säkerhet och nu rådgivare till specialtjänstkommissionen, sa till polska medier i slutet av förra månaden att ”de viktigaste bestämmelserna är de som rör förtida uppsägning av avtal om evig användning.”
Det är dock oklart om lagstiftningen kommer att gå igenom eftersom president Karol Nawrocki är brett emot regeringen som leds av premiärminister Donald Tusk.
EU rör sig också.
Ana Miguel Pedro, en portugisisk ledamot av Europaparlamentet med mitten-högerpartiet European People’s Party, sa till BLADET.SE i våras att den växande närvaron av kinesiska statsägda företag i europeiska hamnterminaler ”inte bara är ett ekonomiskt bekymmer, utan en strategisk sårbarhet.”
Dessa farhågor förekommer i blockets nya militära mobilitetspaket, som uppmanar medlemsländerna att införa ”strängare regler för ägande och kontroll av strategisk infrastruktur med dubbla användningsområden.” Transportkommissionär Apostolos Tzitzikostas flaggade också för den kinesiska närvaron i hamnar och sa att den kommer att ingå i Europeiska kommissionens kommande hamnstrategi, beräknad 2026.
Österrike har också pressats in i debatten efter att långdistanståg byggda av den kinesiska statsägda tillverkaren CRRC rullade in på linjen Wien-Salzburg för första gången – vilket utlöste en politisk motreaktion.
Landets mobilitetsminister Peter Hanke sa att EU måste skärpa reglerna för upphandling och digital säkerhet för statligt stödda järnvägsköp – och Wien planerar att föreslå ny lagstiftning före årets slut.
Kommissionen svarade inte omedelbart på en begäran om kommentarer.
Industrin driver Bryssel att gå ännu längre.
European Rail Supply Industry Association hävdade att blockets upphandlingsregler är reliker från en tidigare era och bad kommissionen att uppdatera dem så att företag från länder som stänger ute EU-budgivare inte fritt kan konkurrera om europeiska kontrakt.
Sveriges utredare såg samma risker.
– Tredjelandsleverantörer utan avtal ska inte ges en mer fördelaktig ställning än vad de har idag och vad andra leverantörer har, säger Anneli Berglund Creutz, som ledde den svenska regeringens upphandlingsgranskning, till reportrar.
Upphandlande myndigheter, tillade hon, borde ha förmågan ”att ta hänsyn till leverantörernas nationalitet och välja leverantörer från fientliga stater” – eventuellt utesluta dem ”när det skyddar den nationella säkerheten.”