Europa erkänner behovet av att förvärva mer militär utrustning gemensamt. Kollektiv upphandling är inte bara en fråga om skala och effektivitet, utan också om driftskompatibilitet, finansiell försiktighet och stärkande kontinentens försvarsindustriella bas. Men enligt EU: s egna mätvärden görs för närvarande endast 18 procent av försvarsförvärv tillsammans – långt under riktmärket på 35 procent. Problemet är inte bara politisk vilja. Försvarsupphandling kräver en ekonomisk ryggrad: institutioner som kan ordna kontrakt, säkerställa lån, minska risken och garantera leverans.
Debatten kring Europaparlamentets Europeisk försvarsberedskap 2030 Rapporten belyser exakt detta gap – mellan Battlefield -brådskan på Europas östra flank och den institutionella förmågan att mobilisera kapital i hastighet.
EU erkänner rollen som tillgång till kapital. Genom den säkra förordningen får medlemsstaterna medel för att snabbt skala upp sin investering via gemensam upphandling. Europeiska kommissionen har nyligen tentativt avsatt 43,7 miljarder euro i lån till Polen, som en del av över över 150 miljarder euro i förfrågningar som lämnats in av 19 medlemsstater.
Nationell suveränitet och allierat samarbete
Försvarsutgifter kvarstår, genom EU -fördrag och genom praxis, en kärnkompetens i medlemsstaterna. Ministerier för försvar och finans behåller kontrollen över upphandlingen, beslutar när och hur man köper tankar, missiler eller flygplan. Ändå utesluter inte nationell suveränitet europeisk solidaritet.
Den senaste tidens kränkning av det polska luftrummet av ryska drönare understryker omedelbarheten av hotet om rysk aggression. Flera underrättelsetillvärder som pekar på ett fönster 2028 som en potentiell milstolpe för Moskvas kapacitet som hotar en fullskalig attack på EU lämnar lite tvivel: Europa måste vara redo att försvara sig.
Flera underrättelsetillvärder som pekar på ett fönster 2028 som en potentiell milstolpe för Moskvas kapacitet som hotar en fullskalig attack på EU lämnar lite tvivel: Europa måste vara redo att försvara sig.
Denna brådskande förvärras av den begränsade tillgängligheten av militär utrustning utanför hyllan i Europa. Inhemska producenter, som redan är sträckta av stöd för Ukraina och långsiktiga upphandlingscykler, kan inte bara leverera hela brigader av tankar eller missilsystem inom några månader. För omedelbara behov förblir allierade leverantörer – särskilt USA och Sydkorea – nödvändiga. Deras industriella skala ger Europa andningsutrymmet för att bygga kapacitet samtidigt som man säkerställer att utrustningen är utplacerad utan dröjsmål.
Mot denna bakgrund är samarbete med de allierade leverantörerna i tredje landet inte en avvikelse från europeisk autonomi, utan en nödvändig pelare i strategisk motståndskraft. Genom att utnyttja betrodda partners industriella kapacitet medan de lokaliserar delar av produktions- och leveranskedjorna kan EU -medlemmar både påskynda beredskapen och förankra nya försvarsekosystem inom Europa.
Polens finansiella innovation inom försvarsupphandling
Polen erbjuder en slående fallstudie. Konfronterad med det omedelbara hotet som Ryssland utgör efter invasionen till Ukraina, mötte Warszawa behovet av att återuppta med enastående hastighet och skala. Traditionella budgetkanaler var otillräckliga. För att överbrygga klyftan etablerade regeringen den väpnade styrkans stödfond, som drivs av Bank Gospodarstwa Krajowego (BGK), Polens nationella utvecklingsbank.
BGK skapade en innovativ finansieringsmekanism, som kombinerar statliga garantier med internationella skuldinstrument, för att säkra kostnadseffektiva, stora volymfinansiering för försvarskontrakt. I mitten av 2025 hade BGK höjt motsvarande över 172 miljarder Złoty (cirka 40 miljarder euro) för att finansiera kontrakt med leverantörer från USA, Sydkorea, Storbritannien, Sverige och Norge.
BGK skapade en innovativ finansieringsmekanism, som kombinerar statliga garantier med internationella skuldinstrument, för att säkra kostnadseffektiva, stora volymfinansiering för försvarskontrakt.
Att införliva marknadsbaserad finansiering i försvarsutgifter kräver nära samordning med statskassan och en proaktiv investerarrelationstrategi. BGK har utvecklat betydande expertis på detta område och arbetat nära med finansministeriet för att anpassa obligationens utgivningsstrategier och investerarkommunikation. Detta inkluderar gemensamma vägar som inte är avtalar och regelbundet engagemang med stora investerare. Genom att etablera avkastningskurvor i Złoty, euro och den amerikanska dollarn genom utfärdande av mycket likvida medel -värdepapper förbättrar BGK sin förmåga att flexibelt komplettera finansiering av försvarsutgifter med obligationsmarknadsinstrument.
Fondens design erbjuder viktiga lektioner för Europa. Den blandar flexibilitet, suverän stöd och öppenhet medan du drar på globala finansmarknader. BGK har förlitat sig mycket på exportkreditbyråer i leverantörsländer och säkerställer finansieringsvillkor i linje med betalningsstrukturerna i Polens kontrakt. Detta har möjliggjort Warszawa inte bara för att säkerställa snabb leverans av utrustning utan också för att förhandla om betydande förskjutningar – inbäddning av delar av produktion och tekniköverföring i Polen. Detta fokus på kostnadseffektivitet ledde till finansiering arrangerade till räntor som kan jämföras med-eller till och med nedan-statliga statsobligationer, ett resultat som tidigare ansågs ouppnåligt av någon bank, inklusive statliga utvecklingsinstitutioner.
Två senaste avtal illustrerar modellens betydelse
I juli 2025 undertecknade BGK en ny ram med Export-Import Bank of Korea och Korea Trade Insurance Corporation och utvidgade sin förmåga att finansiera Polens förvärv av koreansk tung utrustning. Dessa kontrakt har gått utöver enkla inköpsorder. De kombinerar direkt finansiering, kreditgarantier och tekniköverföring, vilket säkerställer att segment av leveranskedjan – från komponenter till underhållsnav – är lokaliserade i Polen. Detta stärker både Polens och EU: s försvarsutonomi, samtidigt som Sydkorea förankrar som en betrodd industripartner.
Parallellt har BGK blivit en aktiv låntagare under Washingtons utländska militära finansieringsprogram (FMF), ett sällsynt privilegium som vanligtvis är reserverat för nära allierade. Hittills har Polen säkrat mer än 15 miljarder dollar i lån och garantier under FMF, med de senaste 4 miljarder dollar -tranche som undertecknats i juli 2025. Dessa medel kanaliseras direkt till inköp under den amerikanska utländska militära försäljningsramen, som täcker avancerade system från luftförsvar till artilleri. Av avgörande betydelse säkerställer förskjutningar som förhandlas fram enligt dessa kontrakt delvis produktion och service i Polen, vilket effektivt lokalisering av delar av leveranskedjan inom EU.
Tillsammans illustrerar dessa exempel hur alliansbaserad upphandling kan tjäna en trippelfunktion: påskynda tillgången till kritiska kapaciteter samtidigt som de inbäddar industriella fördelar i Europa och förankringsförsvar genom handelspartnerskap.
Mot en europeisk försvarsfinansieringsarkitektur
Det polska fallet understryker en bredare sanning: Försvarsupphandling kräver dedikerade finansiella fordon, inte ad hoc -budgetfördelningar. Här kan nationella marknadsföringsbanker och institutioner (NPBI)-statliga banker som redan är aktiva inom infrastruktur och industriell finansiering-spela en transformativ roll över hela EU.
NPBIS är unikt positionerade för att leverera vad Europa nu behöver mest: hastighet, förtroende och kostnadseffektiv finansiering. Med stöd av suveräna mandat arbetar de med fullt förtroende för nationella regeringar, vilket gör att de kan kanalisera pengar till försvarsbudgetar utan den politiska friktionen som följer med privata långivare. Eftersom de kombinerar suveräna garantier med marknadsinstrument, kan de också säkra kapital billigare än ministerier eller byråer som agerar ensamma – en kritisk fördel, eftersom medlemsstaterna står inför både högre räntor och stramare skatteutrymme.
NPBIS är unikt positionerade för att leverera vad Europa nu behöver mest: hastighet, förtroende och kostnadseffektiv finansiering.
Lika viktigt är deras smidighet. Till skillnad från överstatliga institutioner, som ofta arbetar med långa ledtider, kan NPBI: er strukturera lån, garantier eller till och med obligationer i linje med betalningskalendrar för upphandlingskontrakt. Denna flexibilitet säkerställer att medel flödar just vid behov och säkerställer leveransscheman för komplexa, fleråriga försvarsprojekt.
NPBIS ger också kapaciteten att absorbera och distribuera risken. Genom att erbjuda garantier till försvarstillverkare ger de branschen förtroende för att skala upp produktionen, utöka leveranskedjorna och investera i nya anläggningar. Denna riskdelningsfunktion är särskilt värdefull för Europas fragmenterade försvarsindustri, där mindre företag ofta tvekar att begå kapital utan synlighet på framtida order.
Deras gränsöverskridande potential bör inte förbises. Medan de är fast förankrade i nationell suveränitet, kan NPBIS samarbeta under EU -ramar för att finansiera sammanslagna order – vare sig det är för luftförsvarssystem, ammunition eller mobilitetstillgångar. Regionala kluster av medlemsstaterna kan förlita sig på sina nationella institutioner för att samfinansiera gemensamma inköp och balansera respekt för nationell kontroll med fördelarna med kollektiv skala.
I själva verket representerar NPBIS den saknade länken mellan politiska åtaganden på europeisk nivå och de ekonomiska verkligheterna i upphandlingen. De är inte abstrakta instrument, utan praktiska motorer som kan förvandla kollektiva ambitioner till bankbara kontrakt.