Hem Samhälle Politik Skiljer sig Indiens kvinnliga chefsministrar från sina manliga motsvarigheter?

Skiljer sig Indiens kvinnliga chefsministrar från sina manliga motsvarigheter?

Are India’s Women Chief Ministers Any Different From Their Male Counterparts?

När Oxford-utbildade Atishi tillträdde som chefsminister i Delhi för två veckor sedan, hyllades hon för att vara landets yngsta chefsminister. Förväntningarna blev höga eftersom Atishi, den tredje kvinnan som blev Delhis chefsminister, är en före detta pedagog, efter att ha spelat en avgörande roll i att förnya Delhis statliga skolor.

Sådana förhoppningar grusades dock strax efter Atishis ed när hon avböjde att sitta på ministerstolen och meddelade att hon föredrog att hålla den tom.

”Detta är Delhis chefsministers ordförande, den här stolen är Arvind Kejriwal jis,” förklarade hon.

Atishi svors till ämbetet efter att Aam Aadmi-partiets (AAP) chef Kejriwal avgick som chefsminister den 17 september. Delhi kommer att rösta i församlingsvalet i februari 2025, och genom att avgå som chefsminister försökte Kejriwal dämpa sticket från oppositionen Bharatiya Janata Party (BJP) attack mot honom för hans påstådda roll i en korruptionsskandal.

Med sitt uttalande att hon inte skulle inta chefsministerstolen klarade Atishi framgångsrikt ett kritiskt lojalitetstest, så avgörande för en långsiktig karriär inom politiken. Hon gjorde inte heller något av det faktum att hon bara fyllde i för Kejriwal.

Atishi fortsatte sedan med att understryka sin lojalitet mot sin mentor och föregångare genom att dra nytta av det hinduiska eposet, Ramayan. Hon sa dramatiskt att hon skulle ”jobba i fyra månader som Delhis chefsminister som Bharat gjorde genom att behålla Ramskhadaun’ (skor) på tronen.” I Ramayan regerar kung Bharat i sin äldre brors namn, den idealiska kungen Ram, som fromma hinduer dyrkar som en gudom.

Atishis politiska stunt skickade chockvågor, särskilt bland progressiva sektioner som var upprymda över att en utbildad kvinna tog över styret i Delhi.

Hon har en dubbel magisterexamen från Oxford University och är Rhodes Scholar. Hon var första gången lagstiftare och har tidigare arbetat som utbildningsrådgivare i Delhi-regeringen.

Så när hon valde att förneka sig själv ställningen som chefsminister i vördnad för sin manliga mentor och antog samma populistiska taktik att dra på majoritär hinduism för att uttrycka sin lojalitet mot honom, förbryllade det många.

Det är inte förvånande att många nu ifrågasätter om kvinnliga statsministrar skiljer sig från sina manliga motsvarigheter.

De som har följt Atishis bana från hennes tidiga dagar som akademiker till en senior AAP-minister säger att hennes utveckling till en typisk ”neta” eller politiker kommer inte som en överraskning eftersom hon har intagit populistiska, till och med regressiva positioner tidigare också.

Atishi kallades ”Atishi Marlena” av sina föräldrar, båda professorer, vilket speglar deras beundran för Marx och Lenin. Men när hon ställde upp i valet 2019 och hennes BJP-motståndare försökte politisera hennes namn, tappade hon ”Marlena” och valde att gå under namnet ”Atishi”.

Dessutom, liksom andra AAP-medlemmar, har Atishi upprepade gånger gått på partilinjen när den har gränsat till hindutva och jingoism. År 2022, när nordöstra Delhi bevittnade hinduisk-muslimska kommunala sammandrabbningar, skyllde Atishi då en senior minister i Delhi-regeringen ”rohingyas” och ”bangladeshier” för våldet. Båda är utsatta muslimska samhällen.

Återigen, när Kejriwal, som chefsminister, från vissa håll drogs emot för att kräva att indiska valutasedlar skulle ha bilder av hinduiska gudar Lakshmi och Ganesh eftersom det skulle förbättra ekonomin, flög Atishi till hans försvar.

Faktum är att Atishi är en spegelbild av Kejriwal, som hon anser vara sin ”guru” (lärare). Precis som hon är Kejriwal välutbildad, efter att ha tagit examen som ingenjör från det uppskattade Indian Institute of Technology.

Så gör att ta på sig neta roll beröva kvinnliga politiker sin egen röst och självständiga tänkande?

Delhi har haft två kvinnliga chefsministrar före Atishi. BJP:s Sushma Swaraj hade en kort chefsministerperiod på 52 dagar 1998, och blev därefter Indiens utrikesminister. Kongressens Sheila Dikshit innehade chefsministerposten i 15 år och förvandlade obestridligen Indiens huvudstad under hennes mandatperiod.

För närvarande är Västbengalens Mamata Banerjee den enda andra kvinnliga chefsministern i landet. Till skillnad från Atishi är Banerjee, som har varit chefsminister sedan 2011, en erfaren karriärpolitiker som har rest sig från gräsrötterna för att vara statsminister. Hon är krediterad för att ha tagit sig till topposten i indisk politik utan hjälp av en manlig mentor eller politiker. Andra framgångsrika och kapabla kvinnliga chefsministrar som den trefaldige Tamil Nadu-chefsministern J. Jayalalitha och Uttar Pradeshs Mayawati är skyldiga sin uppgång till manliga mentorer som MG Ramachandran respektive Kanshiram.

Banerjee var en rank outsider, som började med kongresspartiet i Bengalen och sedan bröt sig loss för att bilda sitt eget politiska parti, Trinamool Congress (TMC), och 2011 avslutade hon framgångsrikt kommunisternas 34 år långa styre i Bengal och kom till makten.

Under sina 13 år vid rodret har hon mött hårda utmaningar från vänsterpartierna såväl som BJP, som har lyckats ta sig in i den ”sekulära” bastionen Bengal. BJP är nu den främsta oppositionen i Västbengalen.

Banerjee är känd för sina starka sekulära meriter och har ofta blivit attackerad av BJP för att ha uppvaktat muslimerna i Bengalen. Hon har slagit tillbaka och sagt att hon respekterar all tro och besöker moskén, kyrkan, gurudwara och templet. Banerjee betraktas som en modig kvinnlig chefsminister.

Betecknande nog har Banerjee dragit nytta av traditionella könsroller för att nå ut till massorna. Hon har odlat en bild av att vara en omtänksam äldre syster eller ”didi” i Bengalen. Hon har flitigt sörjt för sin kvinnliga röstbank med empowerment-system som Kanyashree och Lakshmi Bhandar. Ironiskt nog är det denna starka grupp kvinnliga supportrar som Banerjee nu riskerar att förlora.

Efter en utbredd upprördhet över våldtäkten och mordet på en kvinnlig läkare vid det regeringsdrivna RG Kar Medical College and Hospital, har Banerjee mötts för att hon inte svarat snabbt och med lyhördhet för massprotesterna i delstaten.

Medan oppositionen BJP har drivit en massiv propagandakampanj mot Banerjee sedan protesterna bröt ut, har Banerjee och hennes kvinnliga parlamentsledamöters initiala tystnad och förlamning målat upp en bild av henne som presiderande över en regering som är okänslig i genusfrågor. Anmärkningsvärt är att Banerjees parti har det största antalet (11) kvinnliga lagstiftare i Lok Sabha, det indiska parlamentets underhus.

Om Banerjee ska bedömas måste hon bedömas som en administratör som släppte greppet över folkets puls.

I slutet av dagen misslyckas eller lyckas långvariga chefsministrar, som Banerjee eller Rajasthans två mandatperiodiska chefsminister, Vasundhara Raje från BJP, som kompetenta administratörer och inte som kvinnor som upptar chefsministerstolen.

Indien har också sett chefsministrar som Rabri Devi i Bihar, som installerades av sin man, Rashtriya Janata Dal-chefen Lalu Prasad Yadav, som chefsminister när han utsattes för fängelse i foderbluffen. För honom var Rabri Devi ett säkert kort för att skydda chefsministerstolen tills han återvände från fängelset. Hon sågs till stor del som hans ombud och inte som de facto statschefen.

Medan Modi-regeringen äntligen har godkänt lagförslaget om kvinnors reservation i parlamentet för att säkerställa en större representation av kvinnor och ge dem en tredjedel kvoterade platser i parlamentet med 543 ledamöter, fortsätter utmaningarna som kvinnor står inför för att ta sig till toppen av regeringen att vara enorma. . Kvinnor i politiken fortsätter att vara en sällsynthet. Den avlidne premiärministern Indira Gandhi var ett anmärkningsvärt undantag som en mäktig kvinnlig ledare.

Betecknande nog, när väl kvinnliga politiker, utbildade eller outbildade, lyckas ta sig till toppen; de ställs inför valet att vara en gummistämpel eller ta självständiga beslut i förvaltningen. Helt klart har Atishi valt att göra det förstnämnda.