Europeiska unionen borde använda handelspolitiken för att återupprätta sin status som ekonomisk tungviktare – inte för att rädda planeten.
Det tycker två av blockets ivrigaste frihandlare – Sverige och Finland. Frustrerade över bristande framsteg när det gäller handelsavtal och vad de ser som ett protektionistiskt tänkesätt som alltmer får fäste i Bryssel, vill de att EU ska få tillbaka sin handelsmojo eller riskera att glida vidare till internationell irrelevans.
Europas avtalsslutande har verkligen sjunkit efter storhetstiden med att träffa ett landmärke med Kanada 2016 och slutföra samtal med Japan 2017. Klagomålet från frihandelsländer är att fler protektionistiska nationer som Frankrike nu vill använda handelspolitiken mer som ett vapen för att begränsa billig import, allt från mat till grön teknik från Kina.
I ett diskussionsdokument, sett av BLADET.SE, beklagade de två nordiska nationerna EU:s ”mer defensiva och restriktiva” handelspolitik och klagade på att som ett resultat av detta minskar blockets ekonomiska tyngd i förhållande till andra handelsmakter.
”EU riskerar att ses som en ekonomiskt mindre relevant och mer defensiv aktör av våra handelspartner”, står det i tidningen, som kommer att diskuteras informellt av handelsdiplomater på fredag.
”För att vända denna trend och för att behålla EU:s position som en av de ledande aktörerna inom internationell handels- och regleringspolitik måste vi hitta en ny balans och ambitionsnivå i vår handelspolitik.”
Stockholm och Helsingfors levererade sitt budskap precis när EU:s ledare, som möttes för ett toppmöte i Bryssel på torsdag, granskade en djupgående rapport från Italiens förre premiärminister Enrico Letta om hur man kan öka konkurrenskraften på EU:s inre marknad. Lettas 147 sidor långa rapport behandlade endast externa handelsfrågor tangentiellt.
När mandatperioden för Ursula von der Leyens kommission närmar sig sitt slut, håller dess arv om handelsavtal på att formas till att bli en berättelse om de som kom undan.
Handelspartners som det latinamerikanska Mercosur-blocket, Indonesien eller Indien har alla ställt sig bakom gröna villkor som EU vill koppla till affärer – som sin koldioxidskatt eller reglering av avskogning – på uppdrag av mer protektionistiska medlemsländer ledda av Frankrike.
Dessa verktyg har ”en negativ inverkan på EU:s förmåga att förhandla fram handelsavtal och att fördjupa sina partnerskap med tredjeländer”, står det i tidningen.
De två nordiska länderna vill sätta stopp för att använda handel för andra politiska mål – och förlitar sig ”mer på positiva incitament och marknadsdrivna lösningar.” Med andra ord, ”det borde finnas en morot, förutom en pinne, i EU:s verktygslåda.”
En annan idé från Stockholm och Helsingfors är att fördjupa banden med Asien-Stillahavsområdet, inklusive med handelsblock som handelsblocket Indo-Pacific CPTPP och det USA-ledda Indo-Pacific Economic Framework for Prosperity (IPEF).
Mer kontroversiellt är kanske avsikten att vända sig till Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP), ett frihandelsavtal där Kina är medlem. I en tid när Bryssel är desperat för att ”avrisk” sina försörjningskedjor från Peking, är det osannolikt att detta kommer att falla bra med EU:s verkställande makt.
”Mycket av de senaste framstegen inom området för marknadstillträde och utvecklingen av regler har skett i samband med regionala avtal i Asien och Stillahavsområdet (CPTPP, RCEP, IPEF). Under tiden tar EU ett bilateralt tillvägagångssätt”, tilläggs det tresidiga dokumentet.
”Detta tillvägagångssätt bör omjusteras om EU vill maximera sina företags tillgång till regionala marknader och värdekedjor i Asien och Stillahavsområdet.”