Mer än en vecka efter att en glacial kollaps nära bergstoppen Langtang Lirung satte igång förödande översvämningar i Nepal och Tibet, vilket skickade en syndflod av stenar, lera och vatten till dalarna nedanför, arbetar kriminaltekniska experter med att identifiera kroppar.
Mer än 1 270 människor har dödats, och mer än 4 700 saknas fortfarande, uppgav myndigheterna på torsdagen. På fredagsmorgonen kom rapporter om att två av de hundratals arbetare som fastnat i tunnlar vid vattenkraftprojekt längs de drabbade floderna hade räddats.
Rekommenderade berättelser
lista med 4 artiklarslutet av listan
Under tiden använder myndigheterna DNA-tester för att försöka identifiera hundratals kroppar som har lämnat bårhus överfulla. Tjänstemän uppmanar första gradens släktingar – fäder, mödrar, söner eller döttrar – till de som rapporterats saknade att ge färska blodprover för DNA-profilering, har polisen sagt.
För saknade utländska medborgare kan en första gradens släkting (även en far, mor, son eller dotter) utomlands också genomgå DNA-profilering i sitt hemland och mejla resultaten till Nepals polis för jämförelse. Hundratals DNA-prover har hittills samlats in från släktingar.
De insamlade proverna skickas till Nepal Police Forensic Science Laboratory och Nepal Academy of Science and Technology.
Så varför är DNA-identifiering viktig i efterdyningarna av översvämningarna och hur fungerar det?
Varför behövs DNA-testning?
I Nepals huvudstad, Katmandu, arbetar kriminaltekniska team för att identifiera kroppar – men många har hittats i ett tillstånd av nedbrytning, säger Al Jazeeras Jessica Washington, som rapporterar från en DNA-testanläggning i staden.
”Rättsmedicinska team på plats berättade för oss att det finns några saker som kan hjälpa till med identifieringsprocessen, som tatueringar och smycken, men många kroppar hittades i ett sådant tillstånd att det är mycket utmanande att identifiera dem”, säger Washington.
Nedbrytning är anledningen till att DNA-testning blir avgörande, säger experter: stympade kroppar blir ofta oigenkännliga, särskilt efter långvarig nedsänkning i vatten.
DNA-profiler kan genereras från blod, mjukvävnad, ben och tänder. Enligt Kerstin Montelius, molekylärbiolog vid Rättsmedicinalverket, kan DNA-material fortfarande utvinnas från ben även om det mesta av vävnaden har sönderfallit.
”Visuell identifiering kan vara omöjlig i ett tidigt skede av processen, med förvirring som följd,” sa Montelius till Bladet. Men, varnade hon, ”DNA försämras också, och omständigheterna bestämmer besluten.”
Hur fungerar DNA-tester?
Det globalt erkända ramverket för att hantera och identifiera katastrofoffer är Interpols Disaster Victim Identification (DVI).
DNA-molekyler innehåller den information som alla levande celler i människokroppen behöver för att fungera, och förutom enäggstvillingar, som delar nästan samma DNA, är varje persons DNA unikt. Som sådan kan den användas för att identifiera katastrofoffer eller försvunna personer.
Som en del av DVI-processen inspekteras mänskliga kvarlevor av specialister för att upptäcka så mycket biometrisk data som möjligt.
”Det finns tre primära metoder för identifiering som har visat sig stå för sig själva med en hög sannolikhet i identifieringsprocessen: DNA-jämförelse, fingeravtryck och tandjämförelse,” sa Montelius och tillade att den valda metoden beror på omständigheterna.
När en direkt DNA-profil av den försvunne personen finns tillgänglig – till exempel kan en försvunnen persons DNA-prov tas från personliga föremål som tandborste eller hårborste – jämförs den oidentifierade kroppens DNA-profil med den försvunna personens för att se om de matchar.
Men ibland finns det ”inga fingeravtryck av offret någonstans, eller så kan det vara svårt att hitta information om tänderna hos tandläkaren”, sa Montelius.
I sådana fall kan DNA-profiler även samlas in från offrens anhöriga, sa molekylärbiologen. I Nepal görs det genom blodprover.
När uppgifterna väl har samlats in jämför och förenar ett team av specialister de två uppsättningarna information – från de närmaste anhöriga, såväl som de mänskliga kvarlevorna som hittats – för att identifiera offren.
Detta kan göras i ett av flera datorsystem på marknaden, med systemet som kan föreslå matchningar för DNA-experten att granska, sa Montelius.
Identifiering kan deklareras om det finns en 100-procentig matchning mellan de två uppsättningarna av data.
Hjälper andra länder till?
Indien har skickat ett kriminaltekniskt team på 19 medlemmar som påbörjade en DNA-provanalys tillsammans med sina nepalesiska motsvarigheter vid Nepal Police Central Forensic Science Laboratory och National Forensic Science Laboratory, enligt den indiska ambassaden i Nepals huvudstad.
”Teamet arbetar för att påskynda behandlingen av DNA-prover i Nepal för identifiering av de som drabbats av de senaste översvämningarna”, sa ambassaden.
Kina har också skickat en andra kontingent av DNA-identifieringsexperter, tillsammans med en tredje sats av nödhjälp, rapporterade den statliga nyhetsbyrån Xinhua på torsdagen.