Två nyligen genomförda drag från den indiska armén har väckt oro över huruvida de väpnade styrkorna, kända för sin fasta anslutning till sekularismens principer, kommer under det ideologiska inflytandet av Indiens styrande hindunationalistiska styrkor.
Den andra veckan i december togs en målning som skildrade det historiska ögonblicket av den pakistanska arméns kapitulation till Indien under kriget 1971 bort från arméchefens lounge. Den kapitulationen den 16 december 1971 markerade befrielsen av östra Pakistan, som sedan blev Bangladesh.
Målningen som föreställer det historiska ögonblicket ersattes med en ny målning i bakgrunden av Pangong Tso, en sjö längs gränsen mellan Kina och Indien. Målningen har moderna militära tillgångar tillsammans med den antika historiska figuren Chanakya; det indiska eposet Mahabharatas skildring av den hinduiska guden Krishna, som styr Arjunas vagn; och den hinduiska mytologiska figuren Garuda från eposet Ramayana.
Sedan den 26 december 2024 avtäckte den indiska arméns eld- och raserikår en staty av den indiska kungen ”Chhatrapati” Shivaji från 1600-talet på stranden av Pangong Tso. Bakom statyn fladdrar en saffransflagga med en bild av Shivaji präglad. Indiens styrande hindunationalister firar Shivajis kröningsdag som hinduiska Samrajya Divas (Hinduimperiets dag).
”Eventet hyllar den orubbliga andan hos den indiske härskaren, vars arv förblir en inspirationskälla i generationer”, sa Corps i ett inlägg på sociala medier på X, tidigare Twitter. Den beskrev Shivaji, vars Maharashtra-centrerade kungarike styrde delar av västra Indien, som en ”stor symbol för tapperhet, vision och orubblig rättvisa.”
På ytan tycks de två dragen symbolisera Indiens erkännande av den förändrade verkligheten att Kina, och inte Pakistan, är Indiens främsta säkerhetsproblem. Båda rörelserna involverar Pangong Tso – målningen sätter sjön som bakgrund och den andra ser en staty installerad vid sjön. Den strategiskt viktiga Pangong Tso grenslar den omtvistade gränsen mellan Kina och Indien i Ladakh. Det är bland de ”friktionspunkter” som uppstått mellan de två länderna mitt i spänningarna mellan deras trupper sedan maj 2020.
Båda händelserna är dock också kopplade till hindunationalistisk symbolism – Ramayana, Mahabharata, Chanakya och Shivaji är alla förknippade med hindunationalistisk ikonografi. Chanakya, som skrev Arthashasthra, en avhandling om statskonst, utrikespolitik, styrelseformer, ekonomisk politik och politisk strategi, har inspirerat indiska realister och utrikespolitiska hardliners.
Den pensionerade generallöjtnanten HS Panag kritiserade borttagandet av den ikoniska målningen som visar segern över Pakistan 1971 från arméchefens kontor, och skrev i ett inlägg på sociala medier den 12 december, ”Fotot/målningen som symboliserar Indiens första stora militära seger på 1 000 år och även först som en enad nation, 1971, togs bort av en hierarki som tror att mytologi, religion och avlägset fragmenterat feodalt förflutet kommer att inspirera framtida segrar.”
När borttagandet av den ikoniska målningen väckte upprördhet bland arméveteraner flyttades den till Manekshaw Convention Centre, uppkallad efter fältmarskalk Sam Manekshaw, den indiska arméchefen under kriget 1971. Armén beskrev centret som den ”mest passande platsen” för konstverket.
Enligt en rapport den 18 december i The Hindu skrev brigadgeneral Inder Mohan Singh (pensionerad), president för Indian Ex-Services League (IESL), ett ”konstigt formulerat brev” adresserat till försvarsstaben (CDS) och alla tre tjänstechefer. Med hänvisning till Garuda och Lord Krishnas vagn i den nya målningen i brevet frågade Singh: ”Undrar varför (man skulle) föra in religion i de väpnade styrkorna? Vill vi demontera vår byggnad och ta bort våra rötter? Vilken relevans har det med hänsyn till våra väpnade styrkor idag?”
IESL är en inflytelserik organisation av pensionerad armépersonal. Indiens försvarsminister är överbeskyddare och CDS och cheferna för de tre tjänsterna är dess beskyddare.
Om Chanakyas ”filosofier var så sunda, skulle Indien inte ha brutit sig in i så många regioner, kungadömen, furstendömen, etc,” observerade Singh. Han betonade också att Indiens seger 1971 över Pakistan var det första fallet i världen efter andra världskriget där ett land (Pakistan) kapitulerade till ett annat (Indien).
I januari försvarade den indiska arméchefen, general Upendra Dwivedi, flytten att ersätta den ikoniska målningen från 1971. Det nya konstverket skapades som svar på de nuvarande geopolitiska verkligheterna, särskilt ombalanseringen av trupperna på grund av utmaningar från norra fronten, rapporterade nyhetsbyrån PTI till general Dwivedi. ”Om du ser Indiens gyllene historia – den har tre kapitel. Det har den brittiska eran, Mughal-eran och eran före det. Om vi vill koppla ihop det och arméns vision, blir symbolik viktig”, sa han till PTI.
Ändå, förutom närvaron av moderna militärmaskiner, handlar målningen helt och hållet om Indiens förmuslimska förflutna, en period då hindunationalister i dag söker indisk ära.
När det gäller installationen av Shivaji-statyn, påpekade den pensionerade generalmajoren Birender Dhanoa i ett inlägg på sociala medier att flaggan som innehåller Shivajis bild vajar över tre flaggor i saffran, vitt och grönt som representerar den indiska flaggans tre färger. ”Inom de väpnade styrkorna borde ingen flagga vaja högre än den nationella flaggan eller regementets flagga”, skrev han.
En av de största ikonerna för Indiens hindunationalister, Shivaji hyllas för sina krig mot Mughalrikets muslimska härskare. Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS), den ideologisk-organisatoriska föräldern till Indiens regerande Bharatiya Janata Party (BJP), firar sex festivaler årligen. Av dem är fem hinduiska religiösa eller sociala evenemang. Det enda undantaget är Shivajis kröningsdag. Med ord från RSS-chefen, Mohan Bhagwat, ”Kröningen av Shivaji Maharaj var en klar uppmaning till hela hinduiska Rashtra (nationen).”
Samtidigt har installationen av Shivajis staty vid Pangong Tso irriterat folket i Ladakh. ”Det finns ingen kulturell eller historisk relevans för Shri Chhatrapati Shivaji Maharaj i Ladakh. Även om vi respekterar hans arv, är det felplacerat att påtvinga sådana kulturella symboler här, säger den politiska aktivisten Sajjad Kargilli. Istället skulle Ladakhis ”uppskatta installationen av statyer som hedrar lokala historiska personer, som Khree Sultan Cho eller Ali Sher Khan Anchen och Seenge Namgyal”, sa han.