Hem Samhälle Politik Shafi Md Mostofa på uppkomsten av Jamaat-e-Islami i Bangladesh

Shafi Md Mostofa på uppkomsten av Jamaat-e-Islami i Bangladesh

Shafi Md Mostofa on the Rise of the Jamaat-e-Islami in Bangladesh

Bangladeshs parti Jamaat-e-Islami (JeI) förbjöds av Awami Leagues (AL) regering den 1 augusti. Fyra dagar senare avgick premiärminister Sheikh Hasina och AL-regeringen kollapsade. Den 28 augusti upphävde Bangladeshs interimsregering förbudet mot organisationen. I decennier har JeI, Bangladeshs största islamistiska parti, lidit av stigmatiseringen av att samarbeta med Pakistan under befrielsekriget 1971. Under Hasinas 15-åriga styre drabbades partiet av upprepade angrepp; dess högsta ledare avrättades eller fängslades för grymheter som begåtts under kriget. Tusentals JeI-aktivister har fängslats under åren. Ändå har partiet inte bara överlevt utan kan mycket väl frodas under de kommande åren.

I en intervju med The Diplomat’s South Asia-redaktör Sudha Ramachandran undersökte Shafi Md Mostofa, en bangladeshisk teolog och säkerhetsforskare med breda intressen för politisk islam, JeI:s styrkor och svagheter när det ser ut att framstå som en viktig aktör i Bangladesh efter Hasina. . Även om den är ideologiskt stark och har engagerade aktivister, har dess betydande gatumakt hittills inte omsatts i röster. Partiets ”sida med Pakistan under kriget fortsätter att förfölja det, vilket påverkar dess rykte och ställning i det samtida Bangladesh.” JeI:s framgång beror på ”hur det tar itu med det här förflutna – antingen genom att söka en ursäkt eller till och med ändra namn på partiet genom att byta namn,” sa Mostofa.

Det har skett en betydande förändring i Bangladesh Jamaat-e-Islamis förmögenheter under den senaste månaden. Speglar detta en ökning av dess stöd från massorna eller något annat?

Bangladesh Jamaat-e-Islami är ett av de äldsta islamistiska politiska partierna i landet, känt för sitt robusta sociala välfärdsnätverk och starka organisationsstruktur. Under de senaste 15 åren under Sheikh Hasinas auktoritära regim stod JeI inför betydande utmaningar. Flera av dess ledare avrättades för brott mot mänskligheten som begicks under 1971 års befrielsekrig. Dess kontor i hela landet stängdes. JeI och dess studentflygel förbjöds och stämplades som terroristorganisationer bara fyra dagar före slutet av Hasinas styre.

Hasina kunde ha förbjudit partiet tidigare, med hänvisning till dess samarbete med den pakistanska armén under kriget 1971. Hon valde att inte göra det. Istället engagerade hon sig i vad som kan ses som strategisk politik med JeI. Genom att hålla partiet vid liv fick hon både nationella och internationella fördelar. Nationellt, genom att associera JeI med Bangladesh Nationalist Party (BNP), delegitimerade hon BNP:s politik som en anti-befrielsekraft. Internationellt utnyttjade Hasina västvärldens islamofobiska känsla, särskilt efter deklarationen av det ”globala kriget mot terrorismen”, genom att lyfta fram JeIs tillväxt. Trots dessa svåra motgångar har JeI lyckats överleva, fungerande i hemlighet, vilket är ett bevis på motståndskraften och styrkan i dess ideologiska grund.

JeI:s överlevnad är dock inte detsamma som ett brett folkligt stöd. I alla riksdagsval har partiets folkliga stöd konsekvent legat under 10 procent. Detta indikerar att, även om det är ideologiskt robust, saknar JeI den massväljans som krävs för att avsevärt påverka nationella val genom ren väljarsiffra. Ändå ligger JeI:s styrka i sammansättningen av dess stödbas. De flesta av dess anhängare är inte bara passiva väljare utan aktiva arbetare och gatuaktivister. Detta ger partiet en synlig närvaro på gatorna som motsäger dess begränsade valstöd. Även om deras folkliga stöd är mindre än 10 procent, kan mobiliseringen av deras anhängare i det offentliga rummet skapa intrycket av en mycket större anhängare. Därför, även om JeI fortfarande är en formidabel organisatorisk kraft inom Bangladesh, är dess inflytande mer uttalat på gatorna än i valurnan, vilket understryker skillnaden mellan synlig aktivism och faktisk valmakt.

Rapporter tyder på att Jamaat-aktivister utgjorde en betydande del av anti-Hasina-demonstranter.

Som jag nämnde tidigare är JeIs anhängare hängivna aktivister som öppet har stött den senaste studentrörelsen. Eftersom de insåg att alla oppositionella politiska partier har kämpat för att avlägsna Sheikh Hasinas auktoritära regim, vände de sig till denna rörelse som ett avgörande tillfälle att avsätta henne från makten. Det råder ingen tvekan om att oppositionspartier som JeI aktivt deltog i och stödde denna rörelse, vilket bidrog till dess framgång i att utmana regimen. Situationen blev ännu mer kritisk för JeI när partiet förbjöds bara fyra dagar innan Hasina avgick. Med deras politiska vägar effektivt blockerade och deras ledarskap under intensiv press, hade JeI inget annat val än att anpassa sig till studentrörelsen. Denna anpassning var inte bara en överlevnadsstrategi utan också ett sätt att utöva påtryckningar på regimen, vilket slutligen spelade en betydande roll för att tvinga Hasina att avgå.

Kan du kasta ljus över våldets natur, särskilt attackerna mot statyer, de senaste veckorna? Är JeI förknippad med det?

Bangladesh bevittnade nyligen ett historiskt ögonblick när en sittande premiärminister flydde landet mitt i omfattande protester. Efter hennes utträde upplevde Bangladesh en anmärkningsvärd period av oro, under vilken polisstyrkan blev icke-funktionell, och armén avstod från att utlysa undantagstillstånd. Även om Bangladeshs armé förblev operativ kunde de inte dämpa folkets femton år av uppdämd ilska mot den auktoritära regimen. I en dramatisk uppvisning av allmän upprördhet brände medborgare över hela landet ner Awami League-kontor och förstörde fastigheter som var associerade med det styrande partiet. En särskilt symbolisk trotshandling var den omfattande attacken mot statyer av Sheikh Hasina och hennes far, Sheikh Mujibur Rahman, som var arkitekten bakom befrielsekriget. Dessa vandaliseringshandlingar återspeglade allmänhetens djupt rotade ilska mot regimen men också ett förkastande av vad många uppfattar som den antiislamiska ”statykultur” som främjas av Awami League-regeringen.

Denna konvergens av politiska och religiösa känslor skapade en explosiv situation som myndigheterna var dåligt förberedda att hantera. Även om det är tydligt att JeI var inblandad i dessa händelser, kan de inte pekas ut som de enda förövarna. Protesternas utbredda karaktär tyder på att ilskan och frustrationen delades över ett brett spektrum av samhället. Attackerna mot statyerna var inte bara politiska upprorshandlingar utan också uttryck för religiösa känslor, vilket ytterligare intensifierade krisen.

Jamaat-e-Islamis återkomst och uppkomst är en fråga av stor oro för sekulära bangladeshier och indianer. Borde de vara oroliga?

Jag ansluter mig inte till uppfattningen om Bangladesh som en sekulär stat, eftersom den aldrig på riktigt har förkroppsligat sekularism. Sekularismen påtvingades uppifrån, vilket ledde till att statens politik fluktuerade mellan sekularism och islamism. Min forskning har visat att inkluderingen av sekularism i själva verket har underblåst islamistiska krafter, stärkt deras berättelse och drivit dem mot att omvandla landet till en islamisk stat. Istället för sekularism skulle jag förespråka för Bangladesh att anamma mångkultur, vilket skulle säkerställa samexistensen av alla trosriktningar och idéer på ett mer inkluderande sätt.

För att bemöta din fråga, skyddar JeI aktivt minoriteternas hus och gudstjänstplatser. Vissa kanske ser detta som ett opportunistiskt drag av JeI, men den positiva aspekten är att de fortfarande verkar inom en demokratisk ram. Så länge de förblir engagerade i demokratiska principer, ser jag ingen anledning till oro över JeI:s verksamhet. Det är också viktigt att komma ihåg att Bangladeshs liberala krafter är starka nog att upprätthålla en balans i landet, vilket säkerställer att ingen enskild grupp kan dominera det politiska landskapet.

Skiljer sig Jamaat från 2024 från Jamaat från 1971?

JeI har gjort flera historiska felsteg som har format dess komplexa arv. Ett betydande misstag inträffade 1947 när JeI:s grundare Maulana Maududi till en början valde att stanna kvar i Indien istället för att stödja skapandet av Pakistan. Även om han senare valde att åka med Pakistan, blev hans obeslutsamhet inte väl mottagen.

Ett annat kritiskt misstag kom 1971 när JeI förblev lojal mot Pakistan under Bangladeshs självständighetskrig, och samarbetade med pakistanska styrkor i ett försök att hålla östra och västra Pakistan enade. Denna trohet ledde till omfattande fördömanden och det slutliga förbudet av JeI i Bangladesh.

Men 2024 anpassade JeI sig till studentrörelsen och blev en del av det nya Bangladesh som uppstod ur denna period av oro. Denna förändring i hållning markerar en betydande avvikelse från dess tidigare positioner, eftersom JeI spelade en proaktiv roll i efterdyningarna av den 5 augusti, vilket många nu uppskattar. Deras agerande inkluderade att stödja rörelsens offer, hålla möten med likasinnade grupper och värna om minoriteters dyrkansplatser. Dessutom har JeI förespråkat samexistens mellan alla trosriktningar, vilket signalerar ett engagemang för en mer inkluderande strategi.

Dessa aktiviteter tyder på att JeI håller på att utvecklas till en annan organisation – en som är mer i linje med demokratiska principer och det bangladeshiska folkets bredare ambitioner.

Shafiqur Rahman, amir från Bangladesh Jamaat-e-Islami. (Wikipedia/Delwar Hossain)

Skulle du kunna kasta ljus över Jamaats kopplingar till extremistiska grupper?

Även om JeI:s direkta inblandning i extremism inte är definitivt fastställt, har det förekommit fall av individer, som ursprungligen var involverade i JeI-politik, som blivit desillusionerade av partiets demokratiska inställning till att upprätta en islamisk stat. I två fall som jag har undersökt, anslöt sig dessa individer så småningom till mer militanta organisationer som förespråkar upprättandet av en islamisk stat med våld. Detta fenomen är inte isolerat och överensstämmer med observationer som gjorts av forskare som Olivier Roy. Roys arbete belyser att när organisationer misslyckas med att tillhandahålla en effektiv plan för att skapa en islamisk stat med fredliga eller demokratiska medel, kan vissa medlemmar vända sig till våld för att uppnå sina mål. Dagordningen förblir densamma – upprättandet av en islamisk stat – men medlen skiftar från politiskt engagemang till militant aktion.

Denna situation understryker den komplexa dynamiken inom islamistiska rörelser, där olika åsikter om strategi kan leda till radikalisering och antagande av våldstaktik av dem som blir frustrerade över den upplevda ineffektiviteten hos icke-våldsmetoder. Det belyser också utmaningen som organisationer som JeI står inför när det gäller att balansera sina ideologiska mål med behovet av att verka inom en demokratisk ram, särskilt när några av deras anhängare kan vara benägna att ta mer extrema åtgärder.

Vilka är utmaningarna för JeI:s tillväxt i Bangladesh?

Moderna nationalstaters beteende formas till stor del av tre primära faktorer: majoritära känslor, moderna västerländska värderingar och en berättelse konstruerad för att delegitimera oppositionen. I Bangladesh har denna dynamik haft en djupgående effekt på den politiska miljön och tillväxten av islamistiska rörelser som JeI. Liberala moderna värderingar, som är djupt rotade i Bangladeshs civila samhälle, media och elitkretsar, fungerar som en betydande avskräckning för JeI:s tillväxt. Dessa värderingar står ofta i konflikt med partiets ideologi, vilket begränsar dess attraktionskraft bland den bredare befolkningen. Dessutom är den form av islam som praktiseras i Bangladesh starkt influerad av sufitraditioner, som betonar spiritualism och tenderar att delegitimera politisk islam. Detta minskar ytterligare den dragkraft som JeI kan vinna bland religiöst troende medborgare.

Dessutom präglas landskapet av islamistisk politik i Bangladesh av intensiv konkurrens mellan olika grupper. Denna rivalitet späder på inflytandet från varje grupp, vilket gör det svårt för en organisation, inklusive JeI, att etablera en dominerande berättelse eller mobilisera betydande folkligt stöd.

Förvärrar dessa utmaningar är det historiska trauma som är förknippat med JeI:s motstånd mot 1971 års befrielsekrig. Partiets arv av att stå på Pakistans sida under kriget fortsätter att förfölja det, vilket påverkar dess rykte och ställning i det samtida Bangladesh. JeIs framtida framgång kan bero på hur det tar itu med det förflutna – antingen genom att söka en ursäkt eller till och med ändra namn på partiet genom att byta namn. Dessa steg kan vara avgörande för att omdefiniera sin identitet och tilltala en ny generation bangladeshier.