Andreas Swedberg

Pengar är det som ytterst ger svenskars liv mening? Psykologisk forskning visar att pengar har en tendens att minska människors empati, skriver Andreas Cervenka i sin nya bok. Vad kan den tidigare statsministern – Fredrik Reinfeldt – ha menat när han skrev boken ”Det sovande folket”, där han bland annat uttryckte att svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd? Så som jag ser det – är svenskar inte bara ett sovande folk – utan ett folk som drivs av pengar – och som tappat eller helt saknar förmåga att rannsaka sig själva. Det är nog få som inte håller med om att inget är så dyrbart och så viktigt som svenskens egna plånbok.

En svensk vill utbilda sig – men inte få bildning. En svensk vill tjäna pengar – men inte ta ansvar. En svensk vill ha rösträtt – men bryr sig inte om och är inte särskilt intresserad av politik eller ekonomi. En svensk vill värna sin historia – men förstår sig inte på svensk kultur. Skiter det sig i Sverige – kan man alltid flytta härifrån.

Det svenska perspektivet är kort, egocentriskt och smått idiotiskt. Jag får medhåll i mina tankar om det svenska perspektivet av den prisbelönte ekonomijournalisten Anderas Cervenka som är aktuell med boken ”Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” (Natur & Kultur).

Vad Andreas Cervenka inte tycks skriva i sin bok – är att girigheten hos svenskar är satt i system – där belöningen av att jaga pengar är att få mindre empati, mindre förståelse liksom intresse för samhälle och ekonomi och mindre själslig resning. Vad kan möjligen gå fel i ett sådant samhälle, med en sådan befolkning, vars kultur säger; sköt dig själv, och skit fullständigt i andra?

”Sverige har blivit ett land besatt av jakten på snabba cash och ett paradis för de superrika.

– Vi lever i ett slags lottoekonomi, där alla sitter och hoppas på att bli rika.

Du skriver att folk tar sms-lån för att köpa aktier.

– Ja! Det är en no-brainer, som någon sade till SVT. Svenskarna har hamnat i trans kring att tjäna pengar.

Frågan är då vad denna besatthet får för konsekvenser. Cervenka hänvisar i boken till psykologisk forskning som visar att pengar har en tendens att minska människors empati och att göra dem ”ohjälpsamma, stingsliga och ointresserade av social kontakt”.

– Titta bara på samhällsdebatten i Sverige – präglas den av empati? Är det inte lite stingsligt?

Men det finns ju en massa människor i Sverige som inte har pengar?

– Jättemånga, men de har ingen röst.

”Girig-Sverige” är tillägnad Andreas Cervenkas två söner, och det är inte utan att man anar en viss ångest mot slutet av boken, där han funderar på vad han ska skicka med dem in i vuxenlivet. ”Om pengar betyder något? Nej, inte särskilt mycket förstås. Bara allt”, skriver han.

Jakten på snabba cash är inte heller bara något som sysselsätter ”halvdesperata ungdomar”. Den har blivit en integrerad del av samhället. Strävan att bygga en egen ”pengamaskin” och gå i pension vid fyrtio beskrivs som en folkrörelse, och bokförlagen ger ut titlar som ”Så här blir du miljonär i hängmattan” och ”Bli grymt rik på aktier!” Alla tror att de kan vinna, och ingen vill vara en bitter förlorare. Kanske kan det här också förklara hur den politiska debatten kring ekonomiska frågor ofta förs i det här landet – med befolkningen mer eller mindre tagen som gisslan. Andreas Cervenka tar frågan om investeringssparkonton som exempel. En subvention som kostat minst 160 miljarder, där ”merparten tillfallit en mycket liten del av befolkningen”.

– Om du ger dig på ISK-konton så blir det ramaskri, trots att 75 procent av subventionen har gått till tre procent av svenskarna. Men eftersom så många är med så kan du försvara systemet med att kritiken handlar om en jakt på småsparare. Vanligt folk används som mänskliga sköldar i debatten.

Man har skapat en folklig solidaritet med landets miljardärer?

– Ja, exakt. Vi lever i ett slags lottoekonomi, där alla sitter och hoppas på att bli rika i stället för att se att systemet är orättvist, och att välståndet skulle kunna fördelas annorlunda.

Andreas Cervenka har fått Stora Journalistpriset två gånger, 2015 för den uppmärksammade granskningen av SCA.Andreas Cervenka har fått Stora Journalistpriset två gånger, 2015 för den uppmärksammade granskningen av SCA.

Du låter lite som en vänsterextremist nu. Eller som jag, ärligt talat.

– Då kontrar jag så här: Är Financial Times vänsterextremister? De kan ju uppenbarligen föreslå en förmögenhetsskatt på ledarplats. Jag kan tänka mig krigsrubrikerna om någon skulle göra det här.

Samhällsförändringar gör sig dåligt som dramaserier på Netflix, konstaterar Andreas Cervenka. Det som gjort Sverige till ett ”paradis för de superrika” är i stället torra politiska beslut. Han pekar ut massiva reformer där hela paket med skatter avskaffats, en ”slapp” bankreglering och de stora privatiseringar som gjort att gemensamma tillgångar har hamnat i enskildas händer. Så bygger man ett system som gynnar några få”.

Men – Den djupa staten då, Cervenka? Vad med den Djupa staten!?

ANDREAS SWEDBERG

Relaterat
Sverige är kärnan i den djupa staten – Sverige är genomkorrupt

 

Leave a Reply