Home Artikel Har vi verkligen ett fritt kulturutövande i kommunerna?

Har vi verkligen ett fritt kulturutövande i kommunerna?

Har vi verkligen ett fritt kulturutövande i kommunerna?

I debatten så påpekar kulturministrar som vi har haft genom åren, speciellt de 6  senaste åren att vi inte får inskränka kulturutövandet och att vi måste öka den till att vara mera inkluderande.
Man förfasar sig över ett eventuellt konservativt övertagande av makten att kommuner ska få problem med nuvarande ”fria” konsten och kulturyttringar. Sanningen är väl snarare tvärtom?

Genom att titta på de kommuner som idag är styrda och följer nuvarande regerings doktrin om fri kultur som de gladeligen förespråkar, så kan man se att  i större grad i dessa kommuner beviljar stöd till kulturverksamhet som förespråkar ”en” linje och exkluderar flertalet av andra kulturyttringar.

Man ger hellre stöd till binär konst, anti-cis-konst, korrekt feminism (vad är korrekt feminism är?), bdsm, hbtq-inkluderande,  med mera.
Missförstå mig inte, men man väljer dessa ämnen enbart för att? Blir det då inte en skev kulturspegling, och enformigt val? Inkluderar verkligen dagens kulturpolitik majoritetssamhället kulturnorm?

Titta på följande utdrag från Kulturstipendiaters produktioner i Stockholm 2019 som har sett som ett givande kulturutbyte så inser man att all klassisk produktion av svensk kultur är totalt bortblåst, se bifogad montage för att illustrera vilka som har fått våra skattemedel:

Konst som anses vara ”fri” kulturell konst.

Se en typiskt citat på motiveringar för kulturproduktioner som ska få skattemedel:
visualiserar världsbilder för barn, kvinnohistoria och identitet ” , ”dekadent barockestetik och glitterkaninkeramik till performativ skulptur och BDSM-läder i klubbmiljöer. Störigt och spännande”..

Frågorna snurrar runt när man undra om vart vi har motiveringar till kulturproduktioner som lyfter upp svensk kultur?
Men idag har vi en kulturpolitik som hellre lyfter upp ”interkulturell” och ”monokultur” som självändamål? Blir det inte kontraproduktivt och ett självmål när man suddar ut en hel nations kultur och minskar underlaget för sammanhållning i ett samhälle?

Se här en lista på tre stora kommuners inkluderande ”fria” kulturstöd:

Stockholm, Göteborg, Malmö* (skåne),

Malmös* kulturstöd utreds just nu inför hur ett framtida stöd skall ta sin utformning för att vara än mer inkluderande:
för ökad delaktighet, och för att stärka demokratin och de sociala nätverk som bidrar till en tryggare och mera inkluderande stad.” -”särskild inriktning mot unga som idag inte deltar i det fria kulturella utbudet. ”.  Vad som menas med inkluderande verkar vara otydligt, får hoppas utredningen blir inkluderande in i svensk kultur?

I Göteborg är ett annat ord väl använt ”interkulturell” och då undrar man varför?

Vart har vi kulturen för en samtidskonst? Som tar upp majoritetssamhällets ide om skön fager och fröjdande konst?  Och ja det är en högst personlig syn vad det är. Det kallas för frihet.

Och ja, varför inte lite bdsm-konst i min hall? Kan vara attraktivt men
på samma gång undrar jag vart min tids Zorn-konstnär finns och inser i nästa steg att den kan vara i farozonen om jag önskar lite tavlor från Zorn i hallen hemma.
Och att den konstformen som Zorn stod för skulle få något kulturstöd verkar va obefintlig om man läser vad så kallad ”fri” konst anses vara rätt kultur. Medans vackra tavlor från offentliga institutioner göms undan som går att läsa i Expressen.

Samhällets statsmakt skanderar i megafoner ”Framåt mot en framtida monokulturell värld!”
där man önskar en ökad interkulturell framtid i ”frihetens” namn för att sudda ut olikheterna och radera bort kulturell mångfald i världen där svensk kultur som idag  är norm är snart ett minne blott?

/Fredrik Vargas
Redaktör och krönikör

 

Konstnär: Anders Zorn Född 18. Februari 1860, † 22. August 1920

 

Print Friendly, PDF & Email

Jobb i Sverige