Julen kom och gick, nyåret står näst på vänt. Året 2020 är kanske ett av dom konstigaste som världen levt igenom under 2000-talet. Corona svepte över världen och sågs nästan som “är det svarta döden, pesten” som drar över världen.
Sverige tog en annan inställning till Covid19 än resten av världen och har nu 8000 döda genom smittan. Regeringens undan fallenhet och ovilja att ta ansvar sticker många i ögat. Regeringen och myndigheterna sparkar som en fotboll ansvaret emellan varandra. Ingen anses ha ansvar för undermålig prevention eller vem som har skyldigheten att värna om folket. Attityden: ge mig den stora lönen men låt mig slippa ansvaret!
Samma verkar gälla våldspreventionen eller fängslandet av svåra brottslingar. Polisen löser inte bombningar, skjutningar, våldtäkter, förnedringsrån med inslag av tortyr. Istället hör vi att Sverige har aldrig varit tryggare som ett mantra. Om vi säger lögnen tillräckligt många gånger så blir den tillslut en sanning, teorin som Göbels en av Hitlers strateger i Tyskland myntade.
Företagen konkursar på löpande band, No worry, det är ju trots allt de stora bolagen som ser till att Sverige rullar och har jobb. Vilken befängd tanke! Det är småbolagen som ger flest jobb “fool”.
Finns det något bra, gott att skriva om 2020 överhuvudtaget? Jo, den om att fler och fler människor yrvaket vaknat upp till att staten är oberäknelig och kan inte litas på. Var och en måste nu börja bygga sitt egna fort och börja vägra 70% i skatt om den inte levereras tillbaka utan frikostigt delas ut till andra som inte betalar skatten. Välfärden är byggd på att var och en betalar in sin del och får ut sin del. Idag är det inte så. Våra gamla rånas på sina skatter för att andra ska ha.
Det räcker nu, kräv din rätt för din 70% skatt eller kräv mindre skatter. Många av de som inte levererat skatt ska inte ha lika rätt till dina skattemedel. De ska ha en del men absolut inte lika mycket.
Känns sorgligt att inte kunna skriva något riktigt gott om 2020 i Sverige. Ser nästa år som än värre då jag tror att folkuppror finns i sikte. Den ligger redan och bubblar och hörs tydligt för den som är samhällsintresserad. En fördämd ilska som legat och grott, bubblat under en lång tid.
Kaboom, min hårda sprängning av ord om läget 2020.
Chefredaktör
Martina Wickham
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Vi antar att du är ok med det här, men du kan välja bort om du vill. -