Hur kommer det sig att fler och fler i Sverige börjar se på narkotika som en naturlig del i samhället?
Bland ungdomar i högstadiet och gymnasiet säger sig fler än 30% ha blivit erbjudna droger och deras attityd är ofta att cannabis är mindre farligt än cigaretter. Detta påstående, statistik djupdyker jag inte mig i just nu.
Drogerna flödar fritt i samhället idag, så pass mycket att det går att be, ringa om en hemkörning som om det är en Linas matkassekörning.
Drogerna flödar fritt i samhället idag, så pass mycket att det går att be, ringa om en hemkörning som om det är en Linas matkassekörning.
Nu leker jag inte att jag är en ren ängel.
Själv rökte jag på hasch femton år gammal på 1980-talet, vilket ansågs skamligt då. Till mitt försvar, jag var en boknörd som hade läst in allt jag hittade om narkotika men även könssjukdomar vid den åldern.
Tog ett livsavgörande beslut: Kommer aldrig att knarka men prova cannabis ska jag göra.
Nu, över 50-år gammal så har jag hållit mitt beslut. Har aldrig provat annat än cannabis vad gäller droger.
Varför skriver jag denna text?
Jag är nu allvarligt oroad över narkotikans utbredning i samhället och dess konsekvenser.
Vi har nu gängrelaterat våld på grund av knarkzoner. Dessa skjutningar, bombningar vi ser nästan dagligdags är ett utslag av det jag kallar narkotikakriget.
Då undrar du, var fick du luft ifrån att tycka så här?
Jag är uppväxt i förorten, varit med i klubbmiljön, hemmafester där drogerna florerat i 30-års tid.
Som sagt, det är mitt val, jag vägrar droger.
Martina Wickham
Chefredaktör för BLADET.SE
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Vi antar att du är ok med det här, men du kan välja bort om du vill. -