KRÖNIKA: Det sägs att den så kallade vänster och högerskalan kom till vid den franska revolutionen på 1700-talet under den så kallade upplysningstiden. Politiker i Frankrike med sin nationalförsamling satt indelade efter följande: de som ville bevara satt till höger och de som satt till vänster ville förändra samhället radikalt.
Och idag har detta lett till en väldigt polariserande faktor för samhället i västvärlden och speciellt för vårt älskade land Sverige.
På ett sätt är detta tankesätt förödande för debattklimatet med utvecklingen att man idag kategoriserar medborgare efter en etikett och avvikelser försöker man likväl indela individer efter alla sorters kataloger. Vi känner igen följande kelti-pleti ” Rasist, fascist, extremist, kommunist, socialist” och detta går ju sedan spinna vidare till ” judas, islamist, fundamentalist ” eller varför inte spä vidare ?
Missförstå mig inte, för en fascist eller en kommunist är de facto ett problem, och bör hållas på mattan för vad det är och bör benämnas, men kanske med ett större djup?
Ett annat mer påtagligt vardagsproblem är att någon kallas “en gång tjuv, alltid tjuv?” hur skall en före detta kriminell få en andra chans i samhället om han/hon på förhand är redan dömd vid en jobbanställning? Missförstå mig inte, en som har gjort fel måste även sona sina brott och jobba sig fram till ett nytt förtroende men vi måste ge dessa människor en chans, som medmänniska vi borde vara för samhällets bästa.
Vad hjälper detta egentligen med att dela in människor? Gör det lättare för de som inte orkar använda hjärnan så mycket? Jag själv känner mig ibland medskyldig till detta beteende.
Är kärlek en vänster eller högerfråga? Har kärleken en etikett eller universell?
Jag måste erkänna att detta är sent påkommet av mig, att denna “polariserande” beteende är förödande för debatten.. Och vi har hört ordet “Polariserande” väldigt ofta på senare år som ett kännetecken på att olika grupper som indelade sedan utkämpar verbala och ibland fysiska konfrontationer mot varandra. Tyvärr ser detta ut som att det kommer öka mer och mer.
Att lösa problemet, gäller att man ingående ökar bredden i samtalet, inte exkluderar grundorsaker till en större utmaning som det så fint heter ibland. Men tyvärr verkar det som inom politiken att oavsett vilket parti som har ledarmössan på sig, verkar endast bry sig om makten framför allt. Och letar bara efter “quick-fix” för att snabbt måla över en siffra och lägga till en annan siffra.
Ett större problem är att alla våra institutioner, utbildningsväsende, myndigheter är “politiserade” till den grad att det är ett stort gissel när medborgare vill få tag på fakta och information fri från påverkan… vi ska inte heller glömma media.
Exempelvis om vi tar en titt på ett relativt nytt politiskt verktyg för utbildningsväsendet och forskarna så har vi ett verktyg som kallas “GalTan skalan” som ska hjälpa forskaren att placera in partier vart de står ideologiskt. Gal = frihetlig Tan= auktoritär. Ett bra kännetecken på ett problem med verktyget är när de som gör analyserna exempelvis placerar Miljöpartiet till att vara frihetlig, “Gal” ? När vi har miljöpartister i Sverige och “gröna” grupperingar som vill ta bort medborgarnas rösträtt.
Miljöpartiet borde placeras som TAN som auktoritär på skalan, men likväl placerar forskarna dem på Gal som frihetliga.
Det är helt enkelt så, vem sitter bakom spakarna på universiteten? Vem har den politiska makten där?
Det ser mörkt ut, men lösningen torde vara att vi medborgare “påverkar” alla partier, i den riktning vi tillsammans önskar att politiken skall gå, för samhällets bästa. Media måste ta sitt ansvar och hjälpa och belysa oavsett vem som är bakom hörnet och gömmer sig.
Vänster – Höger – Upp & Ned – allt är passé!
Fredrik Vargas
Redaktör
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Vi antar att du är ok med det här, men du kan välja bort om du vill. -