KRÖNIKA AV Olle Reimers
Häromdagen skrev jag om riksrättsprocessen mot Donald Trump. Jag skrev i den krönikan att man måste förstå att man försökt att avsätta Trump ända från det han anmälde sin kandidatur och att anledningen var att han utgjorde ett hot mot det etablerade sättet att styra det politiska systemet i USA. Att det i sin tur var riggat på ett sådant sätt att eliten kunde ta för sig på ett sätt som var emot den stora majoriteten av amerikanska skattebetalare.
Det som är nytt i den här krönikan är att innan man satte igång den nuvarande riksrättsprocessen inleddes en, som man kallade det, kontraspionageutredning mot honom, med officiell början i juli 2016; döpt till Crossfire Hurricane.
Den officiella bakgrunden var att man på grund av uppgifter från en australisk diplomat, mr Downer, fått uppgift om att en person, George Papadopoulos, inför honom hade uppgett att han för Trumps räkning sett till att skaffa uppgifter från Ryssland som var negativa för Hillary Clinton. Uppgifterna hade man fått bara några dagar innan utredningen officiellt började. När man började ställa frågor till andra personer som hade kontakt med den australiensiske diplomaten fick man också klart för sig att en annan person, Carter Page, i Trumpkampanjens närhet, träffade och samtalade med ryska individer.
Av den angivna anledningen öppnade man utredningen i full skala. I samma veva började det komma fram uppgifter via en källa, den pensionerade (men fortfarande unge) brittiske MI6 agenten Christopher Steele, att Trump burit sig så illa åt i Moskva ett par år tidigare att det kunde misstänkas att dessa uppgifter skulle kunna användas av ryssarna mot Trump och att det därför förelåg en säkerhetsrisk, vilket i princip, om uppgifterna visade sig vara sanna, skulle utgöra en säkerhetsrisk för USA.
Snabbt beslutade därför utredningen att man skulle försöka få mer information på hemlig väg. Man vände sig därför till den enda hemliga domstol FISC, som finns för att få hemlig övervakning av amerikanska personer. Man använde Steeles uppgifter, som fanns samlade i en dossier, som huvudbevis för att det fanns ”skälig anledning” (probable cause) för att starta en hemlig övervakning av Carter Page. Gjorde man det fick man också rätt att lyssna på alla personer han talade med.
Man fick den första tillåtelsen i oktober 2016. Eftersom rätten att övervaka bara gällde för tre månader i taget, förnyades rätten vid tre senare tillfällen och alltså även sedan Trump tillträtt som president.
Ett normalt tillvägagångssätt, kan man tycka, om det handlade om personer som nästlat sig in i kampanjen men i själva verket var utländska spioner, vore att underrätta Trump om saken och på så sätt varna honom. Men det gjorde man inte, eftersom man, trots förnekanden, misstänkte att Trump var en säkerhetsrisk. Många politiker och medier fastslog också snabbt att Trump själv var en rysk agent. På det sättet har Trump framställts i svenska medier också.
Utredningen Crossfire Hurricane övertogs sedermera av den specielle utredaren Robert Mueller som tillsattes i maj 2017.
Trump har, som sagts tidigare, intensivt förnekat att något av det som sagts om honom varit sant, och kallat det hela en häxjakt, som hade politiska motiv. Motivet var enligt honom att Hillary Clinton och hennes anhängare inte kunde acceptera att Trump vann valet på ett legitimt sätt. Clinton hade varit stor favorit och lett alla opinionsundersökningar stort. Valet blev en chock för henne och hennes anhängare. Dessutom var han, som sagts många gånger, ett hot mot etablissemanget. Ett dödligt hot.
På grund av Trumps och framträdande republikaners uppgifter om att det pågått oegentligheter bakom kulisserna, som var riktade mot Trump, startades en internutredning under ledning av Michael Horowitz, som är chef över internutredningarna på justitiedepartementet DOJ. Horowitz slutrapport presenterades för allmänheten den 9 december 2019. Två dagar senare hölls kongressförhör med Horowitz med anledning av utredningen.
Den stora frågan var om Trump haft rätt i att Crossfire Hurricane var politiskt motiverad och om det var som han påstod, att den initierats av Hillary Clinton som använt FBI (och även andra säkerhetstjänster) för att spionera på Trump samt att, om de inte fick fram de uppgifter de ville, skulle försöka hitta på anledningar att bli av med honom; mao en statskupp!
Läser man rapporten slarvigt kan man få intrycket att Trump haft fel och att han enbart spridit konspirationshistorier, precis som Hillary Clinton och hennes demokratiska kollegor med fullt understöd av medierna, har påstått. Den första reaktionen blev därför som väntat just denna. De högt uppsatta personer på FBI och övriga säkerhetstjänster som stått i skottgluggen för Trumps anklagelser krävde genast att Trump och hans anhängare skulle be om ursäkt.
Efter kongressförhöret med Horowitz framstår allt i en helt annan dager. Några viktiga punkter.
- Demokraterna har förnekat att ”dossiern” hade en viktig roll för att få tillståndet till hemlig avlyssning. Horowitz slår fast att det egentligen inte funnits något annat att gå på och att den var det centrala dokumentet.
- Medierna har hela tiden kallat uppgifterna om det är Hillary Clinton och det demokratiska partiet som finansierat framtagningen av dossiern för ”konspirationsteori”. Detta konstateras dock vara fallet.
- Hillarys läger säger att det har funnits en rimlig juridisk grund att stå på för att utreda Trump. Vad Horowitz säger är att de uppgifter som kommit fram om Carter Page och George Papadopoulos varit tillräckliga för att starta utredningen. Det avgörande har dock varit hur man hanterat FISC-tillståndet. Där har det konstaterats att när man kollade upp källan till uppgifterna om Trump så svarade källan att det bara handlade om rykten. Utredarna berättade dock inte om detta när de ansökte om förnyat tillstånd och inte heller om att Carter Page i själva verket arbetade för CIA och att det var anledningen till hans ryska kontakter. De ljög alltså för domstolen. Horowitz uppger att han inte fått tillfredsställande svar på varför de agerade så och att han därför överlämnat ärendet i den delen till justitiedepartementet för fortsatt behandling. Detta är en ren atombomb in i försvaret för FBI:s agerande!
- FBI har inte heller berättat om det är Demokraterna som har finansierat utredningen, trots att de vetat det.
Som vi vet är inte utredningen slut i och med detta. Dels finns ju ”atombomben” i punkt 3 men dels finns också en pågående brottsutredning om vad som i verkligheten låg bakom Crossfire Hurricane. Misstanken är att diplomaten Downer och andra personer som varit i kontakt med Page och Papadopoulos i själva verket är provokatörer ditsatta av Trumps politiska motståndare. Detta kommer att komma fram inom kort och innebär i så fall att den största politiska skandalen i USA:s historia är ett faktum.
Olle Reimers
Fristående krönikör
Redaktionen meddelar:
Texten ovan är krönikörens egna åsikter och påstående och analyser och speglar ej Bladet.se som är politiskt oberoende.