Home SAMHÄLLE Debatt Kritiken mot statlig media växer i Sverige och Storbritannien.

Kritiken mot statlig media växer i Sverige och Storbritannien.

Kritiken mot statlig media växer i Sverige och Storbritannien.

LEDARE Fler och fler anser att nyhetsrapporteringen från statlig media som Sveriges television och Sveriges radio är undermålig. Samma sak händer i England, där är BBC nu är under hårt tryck. Nyheterna anses vinklade och inte beskrivande av sanningen.

Det länderna har gemensamt är att färre och färre vill läsa, se eller lyssna på medelmåttig rapportering av nyheter, ibland även undermålig rapportering.

I Sverige tvångbeskattas vi som bekant numer för statsmedia vi inte vill ta del av, i England letar dom efter en liknande lösning. Om folket inte vill läsa, höra, då tvingas ni ändå att betala med argument som att det är viktigt för demokratin. Men ni är inte objektiva i rapporteringen och skriver inte om dom viktiga händelserna, varför ska vi tvingas betala för det vi ser som närmast fake news?

Vi har flera fall som “gammelmedia” inte velat rapportera om. Det senaste fallet är den franske läraren som blev halshuggen då han i sin klass tagit upp yttrandefriheten och förklarade: att den är där för att skydda dom obekväma tankarna och åsikterna. Han visade så kallade Mohammed karikatyrer. I vissa tidningar hamnade detta viktiga reportage som en “bi text” nära korsorden och sudoku.

Rubriken beskrev: En lärare blev mördad.  Istället för att han blev halshuggen. Huvudet filmades på gatan! Twittrades ut av mördaren. Viss statligmedia rapporterade inget om händelsen.

SVT ville absolut inte rapportera om sak, men när Frankrikes president Macron gick ut och påpekade att Frankrike kommer att vidta hårda åtgärder emot fundamentalister. Han sa inte som Löfven upprepar som ett mantra: Detta är oacceptabelt. Istället kom han med konkreta förslag om att fundamentalister inte styr Frankrike och ska utvisas vid behov.

Sedan har vi Sveriges riktigt prekära fall, Wilma Andersson som 17- år gammal blev mördad av sin pojkvän Tisko Ahmed, som själv eller med hjälp styckade henne och behöll huvudet inlindad i folie i sin garderob.

Hans namn har inte presenterats i statsmedia, att hans straff nu även blivit nedtrappat via hovrättens beslut måste ses som ett hån mot Wilmas familj. Utvisning verkar inte heller finnas med i bilden.

Om halshuggning och styckning av kropp, dessutom inte funnen kropp inte räcker för att skriva ut mördarens namn i media, ej heller för utvisning efter alldeles för kort fängelsestraff, vad krävs det då för att anses vara en invandrad invånare som inget har kvar att göra i Sverige?

Rättsystemet glömmer nästan alltid offret och dess familj och värnar istället för den grova brottslingen. Vi måste få ett bättre medieklimat och väldigt mycket hårdare lagstiftning, alternativt använda lagarna som redan finns till dess fulla kapacitet.

Det handlar om samhällskontraktet, media ska vara den tredje statsmakten som ska vara den part hårt kollandes politiker, rättvisan och annat samt rapportera den korrekt. Idag ter sig “gammelmedia” vara medlöpare med politiken och orättvisan inom rättvisan, de vågar inte ens skriva om dom svåra sakerna, ynkryggar.

Nästa gång någon hugger av ett huvud, för det är inte om, utan när.

Då vill jag att statsmedia beskriver sanningen och inte gömmer den bland korsord och sudoku. Om inte, då beskriver andra medier sanningen, ni kan inte längre låtsas som om vi inte finns. Vi är här för att stanna.

Att förtrycka sanningen hjälper ingen, sanningsenlig rapportering till folket tack.

Chefredaktör

Martina Wickham

 

Print Friendly, PDF & Email

Jobb i Sverige