Idag är en historisk dag: Sverige har fått sin första kvinnliga statsminister. Inte i något annat land än Sverige är kön så centralt beroende på vilken position man har, om man så delar ut post, är programledare i tv eller politiker. Där är Sverige ett extremt tragiskt exempel på hur djupt polariserat landet är, när man inte kan visa respekt för en individs profession, oavsett vilket kön man har.
Magdalena Andersson blev idag vald till statsminister. En position hon blev så glad över, att hon helt missat att överlägga med andra partier för att säkerställa att hon skulle få vara statsminister längre än bara några timmar. Det är för dumt för att man ska kunna ta det på allvar. Eller också var Magdalena Andersson så fokuserad på att få bli Sveriges första kvinnliga statsminister att hon helt enkelt bortsåg ifrån förhandlingen och att hon totalt struntade i att säkra makten, när den väl gavs till henne.
Eftersom det är helt oväsentligt för Sverige och svenska folket liksom för resten av världen att Sverige har haft sin första kvinnliga statsminister, låter det fortfarande mer som att det som hände i riksdagen idag var en fars, ett skådespel för att spegla den förargliga situation som Sveriges makthavare har fört landet och försatt dess invånare i, ty optiken är tydlig; Magdalena Andersson är inte kompetent nog att styra ett land, och det beror helt oavsett på vilket kön hon har.
Martin Ericsson
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse. Vi antar att du är ok med det här, men du kan välja bort om du vill. -