Julius

Julius Heinrich Dorpmüller (24 juli 1869 – 5 juli 1945) var generaldirektör för Deutsche Reichsbahn-Gesellschaft från 1926 till 1945, en nazistisk politiker och rikets transportminister från 1937 till 1945.

Dorpmueller var son till en järnvägsingenjör och studerade järnvägs- och vägbyggen 1889 till 1893. Efter examen 1898 var Dorpmueller aktiv i den preussiska statliga järnvägsförvaltningen. 1907 avgick han som chef för tekniska kontoret och gick i tjänst för Schantung-järnvägen i Tsingtao. 1908 utsågs han till chefsingenjör för den tyska delen av den nya kinesiska kejserliga staten Tianjin-Pukou järnvägen. På grund av Kinas krigsförklaring mot det tyska riket återvände han som flykting 1918 och passerade genom Manchuriet, Sibirien och Ryssland till Tyskland. I den lätta järnvägstjänsten var han aktiv i ledningen av de transkaukasiska SFSR-järnvägarna. 1919 blev han avdelningschef vid tyska riksjärnvägarna (Deutsche Reichseisenbahnen) i distriktet Stettin. Från 1922 till 30 september 1924 var han president i Deutsche Reichseisenbahnen i Oppelndistriktet och från 1 oktober 1924 till 1925 var han president i Ruhrdistriktet; på grund av sin omfattande erfarenhet av lätta järnvägar rådfrågades Dorpmueller som en del av Dawes-planen.

Efter 1925 skapade styrelsen för den tyska riksjärnvägen (Deutsche Reichsbahn Gesellschaft) en position med titeln ständig representant för generaldirektören (chefen för järnvägen), eftersom generaldirektören Rudolf Oeser var allvarligt sjuk; Dorpmueller utsågs till denna post den 3 juli 1925. I december 1925 gav RWTH Aachen, som ett erkännande för sina tjänster till järnvägar, honom en doktorsexamen i teknik. Den 3 juni 1926, dagen för Rudolf Oesers död, valdes han av styrelsen till att bli den tyska järnvägens generaldirektör. På grund av politiska överväganden bekräftades det först den 18 oktober 1926 av Tysklands president.

Efter det nazistiska maktövertagandet ersatte Dorpmüller nästan alla ”icke-ariska” arbetare med nazister. Dorpmüller blev rikets transportminister den 2 februari 1937 efter sin föregångare Paul Freiherr von Eltz-Rübenachs avgång. I april 1938, när ett tåg från Berlin stannade i Passau, välkomnades Dorpmüller ceremoniellt och eskorterades till Donau, där han fortsatte sin resa till Linz och Wien ombord på österrikiska Wotan. Den 11 juli 1939 utfärdades ”lagen angående Deutsche Reichsbahn” (Tyska riksjärnvägen) och Dorpmüller bekräftades som transportminister och även generaldirektör för Deutsche Reichsbahn.

Enligt Albert Speer erkände Dorpmüller att ”Reichsbahn har så få bilar och lok tillgängliga för det tyska området att den inte längre kan ta ansvar för att tillgodose de mest akuta transportbehoven.” Speer övertygade sedan Hitler om att utnämna Albert Ganzenmüller till statssekreterare under Dorpmüller. Även om han hade gått in i regeringen utan partitillhörighet tilldelades Dorpmüller det gyllene partimärket den 7 december 1940 och gick med i nazistpartiet den 1 februari 1941 (medlemsnummer 7 883 826). Dorpmüller stannade i ämbetet under Goebbels kortvariga kabinett och vid bildandet av Flensburgs regering den 5 maj 1945 utsågs han till minister för transport, kommunikation och postar.

Efter krigets slut bad britterna sedan Dorpmueller att ta över återuppbyggnaden av de tyska järnvägarna: Dorpmueller och hans representant Albert Ganzenmüller fördes med flyg, av USA, till Chesnay i Paris, för att mötas för förhandlingar om omorganisation av tyska transporter. Den amerikanske generalen Carl R. Gray Jr. hade uttryckligen rekommenderat Dorpmueller till general Dwight D Eisenhower för ”återinträde i sitt gamla kontor”, eftersom han – vilket också ”vår underrättelsetjänst bekräftar” – varken hade varit en ”nazistisk sympatisör eller aktivist”. . Med svårighet, eftersom han led av cancer, återvände Dorpmueller den 13 juni 1945 till Malente och gav därifrån råd om återuppbyggnad. Den 23 juni 1945 opererades han – igen – men hans matsmältningssystem fungerade inte längre, så hans hälsa försämrades snabbt. Trots detta ledde han officiella diskussioner, i full samstämmighet, fram till två dagar före sin död.

Dorpmueller dog den 5 juli 1945 och begravdes i Malente.

I enlighet med ett brev från oktober 1949 från Lübecks denazifieringshuvudnämnd till Maria Dorpmueller, Julius syster, sades han ha erhållit ”lättnad” under kategori V-klassificering. I hederslistorna för Aachens universitets jubileumspublikation 1995, listades han som hedersdoktor (1925) och hederssenator (1939), utan ytterligare detaljer. I Nürnbergs transportmuseum och i ”Dorpmueller Hall” på Hannovers centralstation fanns byster av Dorpmueller, fram till 1985, då de togs bort under förberedelserna för att fira halvhundraårsdagen av införandet av järnvägar till Tyskland. I Essenjärnvägens huvudkontor fanns en gång ett ”Dorpmueller-rum”, som 1985 döptes om till ”Småt mötesrum”; bysten där försvann också. Vägarna i städerna Wuppertal, Minden och Hameln, har ursprungligen fått sitt namn efter Dorpmuller och har också döpts om.

I september 1994 klagade någon från Ratingen till tyska järnvägar över Dorpmüllers ”dåligt underhållna” grav. I ett brev från dem som svar i januari 1995 sa de att det före detta BD Hamburg hade underhållit graven till slutet av 1991, ett beslut av den tidigare verkställande kommittén för de tyska förbundsjärnvägarna innebar att det inte längre fanns någon möjlighet till underhåll därefter. I mitten av 1995 gjorde någon från Hamburg i ordning graven och tog över vården på egen bekostnad.

Restaurangvagn förberedd inför Julius Dorpmüllers besök i Sverige. Dorpmüller var vid tiden för besöket generaldirektör för Deutsche Reichsbahn samt transportminister under den nazistiska riksregeringen.
Bild tagen i samband med Julius Dorpmüllers besök i Sverige. Dorpmüller, längst till höger i bild, var vid tiden för besöket generaldirektör för Deutsche Reichsbahn samt transportminister under den nazistiska riksregeringen. Första från vänster är den dåvarande chefen för järnvägarna i Stettin, Friedrich Lohse. Andra från vänster är Axel Granholm, dåvarande generaldirektör för Statens Järnvägar.
Bild tagen i samband med Julius Dorpmüllers besök i Sverige.
Bild tagen i samband med Julius Dorpmüllers besök i Sverige. Dorpmüller, i mitten, var vid tiden för besöket generaldirektör för Deutsche Reichsbahn samt transportminister under den nazistiska riksregeringen. Längst till vänster står Axel Granholm, dåvarande generaldirektör för Statens Järnvägar. Längs till höger står den dåvarande chefen för järnvägarna i Stettin, Friedrich Lohse.
Julius ASEA tåg
Blomstersmyckat ellok på Malmö centralstation i samband med Julius Dorpmüllers besök i Sverige. Dorpmüller var vid tiden för besöket generaldirektör för Deutsche Reichsbahn samt transportminister under den nazistiska riksregeringen.ASEA-tillverkat ellok tillhörande Statens Järnvägar, SJ Ds 330.
Blomstersmyckat ellok med personvagn på Malmö centralstation i samband med Julius Dorpmüllers besök i Sverige. Dorpmüller var vid tiden för besöket generaldirektör för Deutsche Reichsbahn samt transportminister under den nazistiska riksregeringen.ASEA-tillverkat ellok tillhörande Statens Järnvägar, SJ Ds 330.
Presidents of brain and brawn, Washington, D.C., 11 september. Dr. Frank R. Lillie (höger), president för National Academy of Sciences och Julius Dorpmuller, ordförande för World Power Conference Banket som hölls på Union Station

REDAKTIONEN

Relaterat
Nazism är en del av svensk historia – svenskarnas förfäder var nazister

Print Friendly, PDF & Email

Jobb i Sverige